ADHD-indexet, även känt som CTRS-R (Conners' Rating Scales), är det mest använda standardiserade bedömningsinstrumentet för ADHD. Indexet utvecklades av Dr. Keith Conners 1969 och reviderades 1997. Genom en serie frågor mäter testet beteenden och vanor hos en person med misstänkt ADHD och bedömer hur tillståndet påverkar individens liv. Än idag är det ett vanligt förekommande verktyg bland kliniker.
Administratören poängsätter tio beteendemönster i följande ordning: rastlös eller överaktiv, lättretad eller impulsiv, fullföljer inte det han eller hon påbörjar, vredesutbrott, rastlöshet i händer och fötter, stör andra barn, krav måste uppfyllas omedelbart – blir lätt frustrerad, gråter ofta och lätt, samt snabba och kraftiga humörsvängningar.
Svaren bedöms med ett fyrgradigt poängsystem: 0 = stämmer inte alls (aldrig, sällan), 1 = stämmer lite grann (ibland), 2 = stämmer ganska bra (ofta) och 3 = stämmer helt (mycket ofta). Resultaten redovisas som så kallade t-poäng. Testet har separata formulär för pojkar respektive flickor samt olika poängsättning för åldersgrupperna 3–5, 6–8, 9–11, 12–14 och 15–17 år.
Tidiga versioner av indexet bidrog till att identifiera och legitimera ADHD inom den psykiatriska professionen, men de medgav alldeles för stor variation i diagnos och behandling. Nyare versioner har åtgärdat bristen på enhetlighet i forskning och tillämpning och är mer anpassade efter olika geografiska och kulturella förhållanden. Conners skala skiljer dessutom korrekt mellan den ouppmärksamma och den hyperaktiva formen av ADHD. Instrumentets svaghet är att det bygger på hur patienten påverkar sin omgivning, inte på de inre symtomen.
Den senaste versionen av indexet är anpassad efter DSM-IV-kriterierna, som publicerats av American Psychiatric Association. Den är inte begränsad till ADHD-diagnostik utan ger en bredare grund som hjälper kliniker att undvika feldiagnoser.
Test av detta slag kan vara problematiska eftersom de förutsätter att administratören känner patientens beteende tillräckligt väl för att kunna besvara frågorna korrekt. Under senare år har medvetenheten om patientens egna upplevelser ökat, liksom förståelsen för det internaliserade lidande som många personer med ADHD bär på. Att små barn tenderar att överdriva och framställa sig själva i positiv dager kan dessutom komplicera bedömningen. En kombination av båda angreppsätten verkar dock vara den riktning som den psykologiska professionen rör sig mot.
Kostnaden för hela testet uppgick 2010 till över 500 dollar. Det är utformat för kliniker som vill ställa diagnos snarare än behandla, och frågorna tar inte upp de olika typer av ADHD som forskare som Daniel Amen har identifierat. En ADHD-diagnos kan vara svår och komplicerad att fastställa, och det är alltid klokt att söka professionell hjälp vid misstanke om ADHD/ADD.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online