Antisocial personlighetsstörning (ASPD) är den kliniska diagnos som används för att beskriva vad som i vardagligt språk ofta kallas psykopatiskt eller sociopatiskt beteende. Personer med ASPD visar ett genomgripande bristande hänsynstagande till andras rättigheter och känslor, och de är ofta manipulativa och bedrägliga. Störningen kan även yttra sig i impulsiveitet, aggressivitet och hänsynslöshet.
Forskning tyder på att ASPD utvecklas genom en komplex kombination av genetiska, miljömässiga och psykologiska faktorer. Ingen enskild faktor förklarar störningen – det är samspelet mellan arv och miljö som spelar roll.
Det finns starka belägg för att ASPD delvis har en genetisk komponent. Familjestudier har visat att störningen går igenom generationer, och adoptivbarn vars biologiska föräldrar hade diagnosen löper förhöjd risk att själva utveckla den – även när de vuxit upp i helt andra miljöer.
Tidiga trauman under barndomen, fysiska eller psykiska övergrepp samt vanvård har kopplats till en ökad risk att utveckla ASPD. Sådana upplevelser kan störa den emotionella anknytningen till närstående och bidra till antisociala beteendemönster senare i livet.
Personer med ASPD har ofta svårt att kontrollera sina impulser, visa empati och upprätthålla stabila relationer. Många har dessutom en snedvriden självbild och en uttalad tendens att skylla sina egna problem på omgivningen.
Behandling av antisocial personlighetsstörning är utmanande, eftersom många drabbade inte söker hjälp på egen hand. De mest lovande resultaten uppnås dock oftast genom en kombination av långvarig terapi, vid behov medicinering och ett stabilt socialt stöd nätverk.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online