Enligt National Institute of Mental Health (NIMH) drabbas en av fyra vuxna i USA av psykisk ohälsa varje år. Dessa slående siffror – cirka 57 miljoner människor – visar tydligt behovet av effektiv, omfattande och tillgänglig psykiatrisk vård. Psykiska hälsoproffs fokuserar på tre huvudområden: att förebygga utvecklingen av psykisk sjukdom, att behandla redan uppkommen ohälsa samt att utbilda allmänheten om psykisk hälsa.
Enligt en studie publicerad av Världshälsoorganisationen (WHO) kan ett flertal psykiska sjukdomar behandlas eller åtminstone minskas i befolkningen genom omfattande utbildningsprogram riktade mot vårdgivare, föräldrar, pedagoger, läkare, psykiatriker, psykologer och enskilda individer.
Humörstörningar, ångestsyndrom, beteendestörningar, ätstörningar, psykoser och missbruk kan förebyggas i olika livsfaser genom medicinska, psykiatriska, nutritionella, sociala och pedagogiska insatser. WHO föreslår exempelvis att gymnasieskolor skulle kunna erbjuda kurser i positivt tänkande, hanteringsstrategier och målsättning för att förebygga depression hos tonåringar.
Att satsa på sådana förebyggande åtgärder kan stoppa allvarligare psykiska problem innan de uppstår – samtidigt som eleverna lär sig färdigheter och strategier som gynnar dem under hela livet.
Behandlingar inom psykisk hälsa omfattar en bred palett av alternativ: olika terapiformer som kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell terapi, självhjälpsstrategier som motion och stöd från sociala nätverk, alternativa metoder som meditation och aromaterapi, gruppterapier, läkemedel samt medicinska ingrepp med modern teknik – exempelvis elektrokonvulsiv terapi (ECT) vid svårbehandlad depression.
Trots detta breda utbud söker många aldrig hjälp. Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) rapporterar Office of Minority Health and Health Disparities att endast hälften av vuxna med diagnostiserad psykisk sjukdom får behandling. De vanligaste barriärerna är stigma, ekonomiska hinder, bristfällig vårdorganisation, ineffektiv behandling och bristande kunskap.
Stigma: Minskas när människor talar öppet om psykisk ohälsa och förklarar att många som får behandling återhämtar sig helt. Organisationer och beslutsfattare kan bidra genom finansiering som underlättar vården.
Ekonomi: Kan åtgärdas genom heltäckande sjukvårdslösningar som inte nekar personer med befintliga psykiska tillstånd tillgång till vård.
Vårdorganisation: Sjukvårdsplaner bör väga in den långsiktiga kostnadseffektiviteten i att behandla psykisk ohälsa i tid.
Ineffektiv behandling: Beror ofta på bristande förståelse mellan vårdgivare och patient. Båda parter kan informeras om det breda utbudet av behandlingsalternativ och hur dessa bäst används.
Bristande kunskap: Kan motverkas genom folkhälsopolitik som främjar utbildning och förståelse för psykiska diagnoser, deras behandling och förebyggande.
Utbildning är kanske det allra första steget i både förebyggandet och behandlingen av psykisk ohälsa. NIMH:s strategiska plan för psykisk hälsa slår fast: "Vi måste finna sätt att säkerställa att de interventioner och den information vi tar fram kan användas av patienter, familjer, vårdgivare och det bredare samhälle som arbetar med psykiatrisk vård."
Samhällsengagemang kräver att grannar, vänner och anhöriga får kunskap om psykiska sjukdomar, deras behandling och möjligheterna till återhämtning. Ökad medvetenhet kan inte bara förebygga att vissa tillstånd utvecklas, utan också avgöra vilken typ av vård en person får – och hur snabbt hen får den.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online