Människor använder försvarsmekanismer för att hantera oönskade och obehagliga tankar och begär, bemästra ångest och skydda sig själva från smärta. Dessa mekanismer sker oftast omedvetet och grundläggs redan i barndomen. Många vuxna fortsätter dock att använda dem långt upp i livet.
Inom psykoanalysen används identifieringen av försvarsmekanismer som ett verktyg för att hjälpa människor att utveckla mer lämpliga och effektiva sätt att hantera svåra situationer. Forskning och klinisk erfarenhet har identifierat hela 15 olika försvarsmekanismer. Nedan följer några av de mest centrala.
Sigmund Freud identifierade förträngning som den viktigaste av alla försvarsmekanismer. Den innebär ett omedvetet försök att hindra obehagligt eller hotande material från att nå det medvetna tänkandet. Förträngning anses ofta förekomma i samband med övergrepp eller trauma, där mekanismen skyddar personen från att behöva acceptera skrämmande information eller händelser.
Sublimering innebär att oacceptabla tankar eller beteenden kanaliseras om till mer lämpliga utlopp. Ett klassiskt exempel är att omdirigera aggressiva eller sexuella impulser till socialt accepterade fysiska aktiviteter, som idrott eller träning. Sublimering betraktas som en av de mest effektiva och konstruktiva försvarsmekanismerna.
Förskjutning kan beskrivas som en mindre lyckad variant av sublimering. Här riktas impulserna mot mindre lämpliga mål. Mekanismen används ofta av personer som är rädda för att konfrontera hotfulla situationer, eller som inte vet hur de ska göra det. Ett exempel: En man känner sig stressad och överväldigad på jobbet på grund av en dominerande chef. Av rädsla för att bli avskedad vågar han inte säga ifrån. Istället går han hem och tar ut sin ilska på sin hustru, både verbalt och fysiskt.
Att vägra acceptera fakta eller verkligheten kallas förnekelse. Detta är den mest primitiva försvarsmekanismen och används flitigt under barndomen. Hos vuxna ses förnekelse ofta i samband med alkohol- och drogmissbruk. Trots att alla bevis visar att personen använder droger eller alkohol regelbundet, med negativa konsekvenser som följd, kan personen fortsätta förneka sitt beroende.
Reaktionsbildning är en försvarsmekanism som används för att gömma sig från hotfulla situationer, eller för att övertyga andra – och sig själv – om att ens tankar är motsatsen till sanningen. Ett exempel är en kvinna som lever i ett våldsamt äktenskap men som offentligt fortsätter att uttrycka kärlek och tillgivenhet för mannen som misshandlar henne dagligen.
Intellektualisering innebär att man tänker på situationer samtidigt som man separerar bort känslorna och det emotionella innehållet. En person som har varit med om ett trauma, till exempel en bilolycka, kan beskriva händelsen i detalj utan att visa några som helst känslor kopplade till den. På så sätt bearbetas fakta, men inte känslorna.
Vid projicering tillskriver man sina egna impulser och känslor till andra människor. Detta sker när en person inte vill acceptera sina egna tankar och beteenden. Projicering förekommer ofta i relationer drabbade av otrohet – till exempel när en hustru har en affär men anklagar sin make för att vara otrogen.
Att ibland använda försvarsmekanismer är normalt och kan till och med vara skyddande på kort sikt. När mekanismerna däremot blir ett fast mönster som hindrar personen från att hantera verkligheten kan de orsaka allvarliga problem i relationer och vardagsliv. En legitimerad psykolog eller terapeut kan hjälpa till att identifiera ohälsosamma mönster och lära ut mer konstruktiva strategier.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online