Att ljuga är en ganska vanlig mänsklig handling – ett uttalande som avviker från sanningen. Vissa personer verkar dock inte kunna hejda sin lust att ljuga, ett beteende som ofta beskrivs som tvångsmässigt ljugande. Tillståndet skiljer sig från det snarlika symptomet konfabulation, där patienten instämmer i i princip alla påståenden som riktas mot honom eller henne, oavsett om de stämmer eller inte.
Den vetenskapliga beteckningen för en tvångsmässig lögnare är patologisk lögnare. Tillståndet går också under namnen mytomani och pseudologia fantastica.
Patologiskt ljugande är idag inte upptaget som en egen psykisk störning i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), den auktoritativa handboken över psykiska diagnoser som används av vårdpersonal världen över.
Flera forskare, bland andra Dr. Dike vid Yale University School of Medicine, menar att patologiskt ljugande borde klassas som en psykisk störning. Ett argument är att patologiska lögnare ofta inte själva är medvetna om att de ljuger.
Det finns för närvarande ingen allmänt accepterad behandling för patologiskt ljugande. Psykoterapi, exempelvis samtalsterapi, förekommer dock i praktiken som ett sätt att hjälpa den drabbade att förstå och hantera sitt beteende.
Patologiskt ljugande omnämndes för första gången i medicinsk litteratur år 1891, när den tyske psykiatern Anton Delbrück myntade begreppet pseudologia fantastica.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online