ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kännetecknas av impulsivitet, hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter. Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) hade cirka 4,5 miljoner barn i åldern 5–17 år fått diagnosen ADHD fram till 2006.
År 1902 publicerade sir George F. Still en serie föreläsningar vid Royal College of Physicians i England. Föreläsningarna, kända som "Goulstonian Lectures", behandlade en grupp hyperaktiva och ouppmärksamma barn. Still menade att orsaken till barnens beteendeproblem var genetisk. Begreppet "attention deficit hyperactivity disorder" användes dock inte vid den tiden – den terminologin infördes först 1980, när American Psychiatric Association antog den.
Statistiken kring ADHD tyder på att överdiagnostisering är en reell möjlighet. CDC uppskattar idag att 4,5 miljoner personer har fått diagnosen, och flera organisationer anger betydligt högre siffror. Enligt CDC ökade antalet ADHD-diagnoser med i genomsnitt 3 procent per år mellan 1997 och 2006. Dessutom uppger Drug Enforcement Administration att antalet recept på centralstimulerande läkemedel mot ADHD har ökat med 500 procent sedan 1991.
Den kraftiga ökningen av medicinrecept har även fångat uppmärksamheten hos USA:s tidigare generalläkare David Satcher, som tillskriver utvecklingen bättre diagnostik och förbättrad behandling av ADHD.
År 1994 utökade American Psychiatric Association de kriterier som används för att diagnostisera ADHD hos barn. De utökade kriterierna är en av förklaringarna till den dramatiska ökningen av diagnoser. Enligt Howard Abikoff, forskningschef vid New York University Child Study Center, kan ökningen delvis förklaras av de nya kriterierna samt ett större medvetande om ADHD-symtom. Abikoff stödjer dock de utökade kriterierna och understryker att de grundas på omfattande forskning och data.
Enligt National Institute of Mental Health presterar barn som medicineras för ADHD bättre i grundskolan än jämnåriga utan behandling. Flera studier har visat att ADHD-medication förbättrar uppmärksamhet och minnesförmåga, vilket gynnar skolresultaten. En studie från University of California, Berkeley, fann att elever med ADHD som tog medicin hade läsresultat som var 5,4 poäng högre än kamrater utan medicinering.
Dessa studier ger hopp för barn med ADHD, men de antyder också en möjlig förklaring till det höga antalet diagnoser: om medicinen kan förbättra ett barns skolprestationer kan föräldrar känna sig manade att aktivt söka en diagnos. En studie publicerad i Journal of Attention Disorders tycks dock motbevisa detta argument. Studien, genomförd 2007, visade att antalet barn som felaktigt får diagnosen ADHD inte väsentligt överstiger antalet så kallade falska negativa – alltså barn som har ADHD men aldrig diagnostiseras.
Mer än 90 procent av alla barn med ADHD-diagnos får läkemedlet Ritalin utskrivet. Ritalin är ett centralstimulerande preparat som kan vara farligt, särskilt för personer med hjärtproblem. Det är därför av yttersta vikt att barn inte får diagnosen ADHD i onödan. Även om ditt barn verkligen har ADHD rekommenderar American Heart Association att barnet undersöks för eventuella hjärtproblem innan medicinsk behandling påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online