Schizofreni debuterar oftast hos män i slutet av tonåren, medan de flesta kvinnor insjuknar mellan 25-årsåldern och tidigt 30-tal. Sjukdomen drabbar män och kvinnor i ungefär lika utsträckning och berör cirka en procent av befolkningen – en person av hundra. Har du en nära släkting med schizofreni är risken högre, runt tio av hundra. Samtidigt saknar hela 60 procent av alla som insjuknar någon känd genetisk koppling till sjukdomen.
Skaffa dig först en grundläggande definition. Ordet schizofreni kommer från grekiskans schizo (klyva) och phrene (sinne). Sjukdomen är en kemisk och elektrisk störning i hjärnan där störningar i nervsystemets signaler skapar problem med tankeförmåga, hörsel, syn och andra hjärnfunktioner. Det som personen upplever känns helt verkligt, även om det inte är det.
Tidiga varningstecken inkluderar sömnstörningar, koncentrationssvårigheter, olämpliga eller ovanliga känslomässiga reaktioner och överaktivitet. Plötslig överkänslighet, paranoia, fientlighet samt ett plötsligt tappat intresse för utseende och hygien är också signaler som bör tas på allvar.
Läkare, psykiatriker och psykologer arbetar oftast tillsammans kring utredningen. Innan en definitiv diagnos ställs görs vanligtvis en rad undersökningar: sjukdomshistoria, fysisk undersökning, psykiatrisk bedömning, blodprov, EEG, datortomografi, magnetkameraundersökning (MRI), luktest samt en suicidriskbedömning för patienter som är deprimerade eller visar varningssignaler. Alla patienter uppvisar inte alla tecken, men nedsatt funktionsförmåga under minst sex månader är ett krav för diagnosen.
Schizofreni har länge omgivits av skrämmande myter som många fortfarande tror på. Sjukdomen förknippas ofta med multipel personlighet, vilket i själva verket är en helt annan och mycket ovanligare störning. En person med schizofreni upplever fragmenterade tankeprocesser och förvirring kring vad som är verkligt – men växlar inte mellan olika personligheter eller drabbas av minnesluckor.
Schizofreni har länge kopplats samman med kriminellt våld, men det gäller långt ifrån alla. Vissa personer med schizofreni kan bli våldsamma, oftast till följd av ett bryt med verkligheten eller vanföreställningar, men många gör aldrig någon annan illa. Många tror även att schizofreni är en sällsynt sjukdom, när i själva verket omkring en av hundra personer beräknas leva med den.
Även om många med rätt vård och medicinering kan bli symtomfria större delen av tiden är det viktigt att förstå de beteenden som följer med sjukdomen. Man skiljer mellan positiva symtom (som tillkommer och inte finns hos friska) och negativa symtom (normala funktioner som försvinner).
Positiva symtom inkluderar vanföreställningar, hallucinationer, fragmenterade eller störda tankar och beteenden samt olämpligt eller desorganiserat beteende och nedsatt impulskontroll.
Det viktigaste att komma ihåg är att personen verkligen tror att det hen upplever är sant. Detta är ingen sjukdom som går att kontrollera med förnuft, viljestyrka eller argument. Personer med schizofreni är inte mindre intelligenta (de har samma IQ-spann som alla andra), de leker inte spel och de väljer inte att tappa kontakten med verkligheten. Schizofreni handlar inte om vilja eller avsikter – det handlar om en hjärna som signalerar fel kemiskt och elektriskt och producerar tankar och känslor som känns lika verkliga som alla andra sinnesintryck. Det enda som verkligen hjälper är god medicinsk och psykiatrisk vård.
Vanföreställningar är falska föreställningar om sig själv eller omgivningen och kan ta många former: att tro att meddelanden är kodade på flingpaketet, att man är Napoleon eller Jesus, att jorden växer och krymper efter ens kommando, eller att man är FBI:s hemlige chef. Hallucinationer är sinnliga upplevelser av saker som hörs, luktar, syns eller känns men som inte finns där. Att höra röster är vanligt men drabbar inte alla – även lukt- och synhallucinationer förekommer.
Tankarna kan bli störda och fragmenterade. Personen kan ge obegripliga svar på frågor eller glida iväg i absurda resonemang mitt i ett samtal. Beteendena kan innefatta gungande, pacing (ofrivillig vandring) eller agerande som ligger helt utanför sammanhanget. Desorganiserat beteende kan yttra sig som oförmåga att utföra vardagliga sysslor som att tvätta sig, äta eller klä på sig. Barnslighet, bisarra rörelser, oro och svårigheter att bete sig socialt acceptabelt kan alla förekomma.
Negativa symtom inkluderar platt affekt, alltså avsaknad av naturlig ansiktsmimik, röstintonation och ögonkontakt. Avolition är en form av social tillbakadragenhet och brist på vanlig entusiasm. Katatoniskt beteende innebär nedsatt medvetenhet om omgivningen – personen kan röra armar och ben överdrivet utan anledning, inta bisarra kroppsställningar eller sitta och stirra länge i sträck. Alogi avser talstörningar som osammanhängande svar, tappad flyt i talet eller total oförmåga att föra ett begripligt samtal.
Räkna med en period av prövning och justering innan rätt läkemedel och doser hittas. När väl rätt medicinering är på plats upplever cirka 70 procent stora förbättringar. Läkemedlen kontrollerar dock de positiva symtomen bättre än de negativa. Andra behandlingsformer som kombineras med medicinering är kosttillskott, stödgrupper, psykosocial eller kognitiv terapi, dagsrehabilitering och i mycket svåra fall ECT (elektrokonvulsiv terapi).
Patienten eller närstående bör dokumentera mediciner och doser, symtom, biverkningar och beteendeförändringar. Notera vilka symtom som lindras och vilka som inte gör det, samt eventuella nya problem som medicinerna kan orsaka. Dessa anteckningar hjälper till att snabbare hitta den bästa behandlingen. Kom ihåg att antipsykotika ibland behöver flera månader för att ge full effekt – symtomen minskar gradvis under tiden. Målet är inte alltid fullständigt symtomfrihet, utan att minska symtomen till en nivå där de inte skadar och patienten kan leva ett bra liv, istället för att fastna i en evig medicinkarusell.
Patienten kan uppleva trötthet, slöhet eller ett större sömnbehov än tidigare. Att återhämta sig från schizofreni är en långsam process som kräver tid och tålamod. Ge personen det stöd som behövs för att återgå till sociala situationer så smidigt som möjligt. Stress och press förvärrar bara symtomen och förlänger återhämtningen.
En person med schizofreni behöver hantera sin sjukdom genom hela livet, men med hjälp av mediciner, stödjande människor och terapi kan de flesta leva fulla och meningsfulla liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online