Etiologiskt samband mellan histrionisk och antisocial personlighetsstörning – vad säger forskningen?

Histrionisk personlighetsstörning (HPD) och antisocial personlighetsstörning (ASPD) är båda personlighetsstörningar som inom psykiatrin klassas till den så kallade B-gruppen, där dramatiskt, känslomässigt och impulsivt beteende är gemensamma drag. Trots dessa yttre likheter finns det dock inget känt etiologiskt samband mellan de två störningarna – det vill säga ingen bevisad gemensam orsak bakom deras utveckling.

Olika symtombilder

Antisocial personlighetsstörning präglas av bristande respekt för sociala normer och regler. Personer med ASPD har ofta en historik av kriminellt beteende och kan i vissa fall uppvisa våldsamt agerande. Empatin är ofta nedsatt, vilket kan leda till att rättigheterna och känslorna hos andra åsidosätts.

Histrionisk personlighetsstörning kännetecknas däremot av överdriven känslomässighet och ett starkt behov av att stå i centrum för uppmärksamheten. Personer med HPD har ofta en historia av instabila relationer och kan bete sig manipulativt eller teatraliskt för att få andra att uppmärksamma dem. Skillnaden ligger alltså främst i drivkrafterna: vid ASPD handlar beteendet ofta om egen vinning utan hänsyn till konsekvenser, medan det vid HPD snarare rör sig om ett djupt behov av bekräftelse.

Behandlingsmöjligheter

Båda störningarna kan vara utmanande att behandla, bland annat eftersom personen själv sällan upplever sitt beteende som problematiskt. Det finns dock flera behandlingsvägar som kan hjälpa till att hantera symtomen:

• ASPD: Behandlingen består vanligtvis av en kombination av samtalsterapi, medicinering mot eventuell samtidig problematik samt träning i sociala färdigheter och impulskontroll.
• HPD: Behandlingen bygger oftast på psykoterapi, där målet är att öka självkännedom och utveckla mer stabila relationer, ibland kompletterad med läkemedelsbehandling.

Tidig upptäckt och ett långsiktigt, strukturerat behandlingsförlopp ökar chanserna till ett bättre fungerande vardagsliv oavsett vilken av de två störningarna som diagnostiserats.