Bipolär sjukdom kontra frontallobs epilepsi – vad är skillnaden?

Bipolär sjukdom och frontallobs epilepsi är två helt olika tillstånd, men båda påverkar hjärnan och kan i vissa fall behandlas med liknande läkemedel. Det är därför lätt att förväxla dem, även om orsakerna, symtomen och behandlingsmetoderna skiljer sig åt på flera viktiga sätt.

Vad är bipolär sjukdom?

Bipolär sjukdom, som tidigare ofta kallades manisk depression, är en kronisk psykisk sjukdom som kännetecknas av kraftiga och oförutsägbara svängningar i humör och beteende. Dessa perioder, så kallade episoder, kan variera från extrema höjder av mani till djupa dalar av depression.

Enligt det amerikanska institutet National Institute of Mental Health är den exakta orsaken till bipolär sjukdom fortfarande oklar, men forskning pekar på att genetik, hjärnans kemi samt miljöfaktorer kan spela en roll för utvecklingen av sjukdomen.

Maniska och depressiva episoder

Maniska episoder innebär ett onormalt upprymt och energiskt humör, eller tvärtom en agiterad och aggressiv attityd. Personen kan känna sig nästintill ostoppbar, sova mycket lite och ha svårt att kontrollera sina impulser.

Depressiva episoder kännetecknas däremot av ledsamhet, hopplöshet och brist på energi. Intresset för aktiviteter som tidigare varit roliga försvinner ofta, och vardagen kan kännas övermäktig.

Vad är frontallobs epilepsi?

Frontallobs epilepsi innebär återkommande epileptiska anfall som utgår från hjärnans frontallob, alltså den främre delen av hjärnan. Anfallen kan bero på olika underliggande tillstånd, exempelvis tumörer, kärlrubbningar eller skador på frontalloben till följd av trauma.

Symtom vid frontallobs anfall

Ett anfall i frontalloben kan ge upphov till flera distinkta symtom, bland annat:

– Upprepade, ryckiga rörelser
– Olämpligt eller oprovocerat skratt
– Svårighet att kommunicera eller tala
– Onormala kroppsställningar

Anfallen är ofta korta men kan vara dramatiska och misstolkas som psykiatriska reaktioner, vilket ibland leder till fördröjd diagnos.

Behandlingsmöjligheter

Frontallobs epilepsi behandlas vanligtvis med antiepileptiska läkemedel, det vill säga mediciner som minskar risken för anfall. I svårare fall där medicinering inte räcker till kan hjärnkirurgi vara ett alternativ.

Bipolär sjukdom behandlas istället med stämningsstabiliserande läkemedel, atypiska antipsykotika och i vissa fall antidepressiva medel. Läkemedelsbehandlingen kombineras ofta med någon form av psykoterapi, exempelvis samtalsterapi eller kognitiv beteendeterapi, för att hjälpa patienten att hantera sjukdomen långsiktigt.

Viktigt att tänka på

Vissa antiepileptiska läkemedel används också för att behandla bipolär sjukdom, eftersom de har stämningsstabiliserande egenskaper. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA har dock varnat för att personer som använder denna typ av läkemedel mot bipolär sjukdom kan löpa ökad risk för självmordstankar och suicidförsök. Det är därför viktigt att behandling alltid sker under noggrann övervakning av läkare, och att både patienter och anhöriga är uppmärksamma på förändringar i måendet.

Sammanfattningsvis handlar skillnaden framför allt om grundorsaken: bipolär sjukdom är en psykiatrisk diagnos med stämningssvängningar som huvudsymtom, medan frontallobs epilepsi är en neurologisk sjukdom där epileptiska anfall utgår från en specifik del av hjärnan. Korrekt diagnos är avgörande för att få rätt behandling.