Behandling av bipolär schizoaffektiv störning: läkemedel, terapi och stöd

Bipolär schizoaffektiv störning drabbar cirka 0,2 till 0,5 procent av alla människor, enligt National Alliance on Mental Illness (NAMI). Tillståndet orsakar en kombination av de växlande perioderna av mani och depression som ses vid bipolaritet samt de vanföreställningar och hallucinationer som upplevs av personer med schizofreni. Det gör det till ett komplext tillstånd som kräver en noggrant sammansatt behandlingsplan.

Syftet med behandlingen

Målet med behandlingen av schizoaffektiv störning är att lindra de akuta psykiska symtomen, samtidigt som du lär dig att hantera och kontrollera ditt beteende och dina känslor. På så sätt minskas risken för återkommande symtom i framtiden och din förmåga att fungera i vardagen förbättras.

Hur behandlingen ser ut

Behandling av bipolär schizoaffektiv störning innefattar vanligtvis en kombination av läkemedel och olika former av terapi. Ingen enskild metod räcker oftast till – det bästa resultatet uppnås när medicinsk behandling och psykologiskt stöd samspelar.

Typer av läkemedel

Flera olika läkemedel används för att behandla bipolär schizoaffektiv störning:

• Antipsykotika används för att behandla vanföreställningar och hallucinationer. Exempel på vanliga preparat är klozapin, risperidon och olanzapin.
• Stämningsstabiliserande läkemedel ordineras för att jämna ut humörsvängningar och förebygga både maniska och depressiva episoder. Enligt Mayo Clinic förskrivs ofta litium eller divalproex.

Din läkare kan behöva pröva sig fram för att hitta rätt kombination och dosering, eftersom individuella skillnader är stora.

Risker och biverkningar

Liksom alla läkemedel kan de preparat som används mot bipolär schizoaffektiv störning ge biverkningar. Enligt NAMI är viktuppgång och överdriven sömnighet bland de vanligaste. Vissa läkemedel medför dessutom en ökad risk för att utveckla diabetes, vilket gör att regelbundna hälsokontroller under behandlingens gång är viktiga.

Psykoterapi och socialt stöd

Psykoterapi och samtalsterapi spelar en central roll i behandlingen. De hjälper dig att förstå din sjukdom, uttrycka dina känslor och utveckla konkreta strategier för att hantera verkliga livssituationer – vilket i sin tur begränsar symtomen. Enligt Mayo Clinic kan även grupperapi eller familjeterapi vara värdefullt, eftersom det minskar känslan av isolering och stärker nätverket runt dig.