Personer som har fått diagnosen bipolär sjukdom får oftast medicinering för att stabilisera sitt humör. Behovet av läkemedel är i regel livslångt. Människor med denna diagnos drabbas av kraftiga humörsvängningar som rör sig från djup depression till mani – svängningar som förvränger deras syn på verkligheten och förändrar deras beteende. Rätt medicinering kan hjälpa till att förebygga dessa svängningar och ge en mer stabilt vardagsliv.
Vid depressiva perioder kan läkaren förskriva ett humörstabiliserande läkemedel, exempelvis litium. Humörstabiliserare kombineras ofta med andra läkemedel, såsom antipsykotika och antidepressiva preparat, för att uppnå bästa möjliga effekt.
Humörstabiliserare hjälper till att förebygga de typiska svängningarna mellan mani och depression som karaktäriserar bipolär sjukdom. Även antiepileptiska läkemedel, som ursprungligen inte utvecklades som humörstabiliserare, har visat sig vara effektiva i behandlingen.
Antidepressiva läkemedel förskrivs ibland, men följs noggrant upp av läkaren. Anledningen är att de i vissa fall kan utlösa en manisk episod, särskilt om de används utan ett samtidigt humörstabiliserande skydd.
Bland de läkemedel som används för att behandla den maniska fasen finns litium, bensodiazepiner, antipsykotika och antiepileptika.
Bensodiazepiner, ibland kallade lugnande medel, omfattar snabbverkande preparat som Ativan, Xanax och Klonopin. De lindrar oftast ångest inom en timme och kan också hjälpa mot sömnlöshet och akuta maniska tillstånd. Eftersom dessa läkemedel är starkt beroendeframkallande ges de ofta endast under en begränsad tid, tills humörstabiliserarna hunnit börja verka fullt ut.
Antipsykotika förskrivs ibland till patienter som befinner sig i ett akut maniskt tillstånd, vilket kan leda till psykos. För patienter som är benägna att drabbas av återkommande maniska episoder kan antipsykotiska läkemedel bli en permanent del av den dagliga medicineringen.
De flesta läkemedel som används mot bipolär sjukdom behöver byggas upp till en terapeutisk nivå i kroppen innan patienten känner den fulla effekten. Därför är det viktigt att fortsätta ta sina ordinerade mediciner, även om man inte känner någon omedelbar lindring av symtomen. Läkare förskriver därför ofta ett bensodiazepin i början av behandlingen, för att ge en viss akut lindring under uppbyggnadsfasen.
När medicinen väl börjat verka ska patienten må bättre och kunna leva ett mer normalt liv. Här ligger en av de största fällorna: många slutar ta sina mediciner just för att de mår bra. Men orsaken till att de mår bra är att de tar rätt medicinering. Avbryts behandlingen återkommer symtomen förr eller senare – och de kan då bli värre än innan behandlingen påbörjades. Att följa sin läkares rekommendationer och aldrig ändra eller avbryta medicineringen på egen hand är därför avgörande för en långsiktig och stabil behandlingsresultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online