Bipolär sjukdom kännetecknas av kraftiga svängningar mellan djup depression och extrem mani. Cirka en procent av befolkningen lever med sjukdomen, som drabbar män och kvinnor i ungefär lika hög grad. Bipolär sjukdom är en biologisk hjärnsjukdom som ofta återfinns i familjer, vilket tyder på en ärftlig komponent.
Enligt National Alliance on Mental Health (NAMI) orsakas bipolär sjukdom av en kemisk obalans i hjärnans frontallob. Denna obalans påverkar signalsubstanser som dopamin, serotonin och noradrenalin, vilka spelar en central roll för regleringen av humör, energi och beteende.
Under maniska episoder ökar aktiviteten i frontalloben markant. Detta kan yttra sig som överaktivitet, rastlöshet, minskat sömnbehov, impulsivitet samt i vissa fall grandiosa tankar och nedsatt omdöme.
Vid depressiva episoder minskar aktiviteten i frontalloben betydligt. Detta kan leda till nedstämdhet, energilöshet, koncentrationssvårigheter och förlorat intresse för aktiviteter som tidigare upplevts meningsfulla.
Hos patienter med bipolär sjukdom har forskare observerat minskningar i antalet gliaceller och deras täthet i den prefrontala cortex. Gliaceller stödjer och skyddar nervcellerna, och en minskning kan påverka hur effektivt hjärncellerna kommunicerar med varandra.
Magnetkameraundersökningar (MRI) av frontalloberna hos personer med bipolär sjukdom visar små, onormala områden i hjärnans vita substans, så kallade hyperintensiteter. Dessa förändringar tros bero på förlust av myelin – det skyddande hölje som omger nervfibrerna och möjliggör snabb och effektiv signalöverföring.
Forskningen kring frontallobens roll vid bipolär sjukdom fortsätter att utvecklas. Ökad kunskap om de neurobiologiska mekanismerna kan i framtiden bidra till mer exakta diagnoser och bättre anpassade behandlingar för varje enskild patient.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online