Bipolär sjukdom är en psykisk störning vars främsta symtom är kraftiga stämningsväxlingar mellan perioder av "höga" och "låga" känslor. Sjukdomen kallas därför även manisk-depressiv störning. Om stämningsväxlingarna blir tillräckligt svåra finns det en risk att patienten blir självmordsbenägen, vilket gör rätt behandling extra viktig.
Det finns flera olika terapiformer för bipolär sjukdom. Enligt boken Manic-Depressive Illness kan de maniska faserna fungera som en katalysator för hög kreativitet. Just därför har konstterapi blivit en allt mer populär behandlingsmetod under dessa perioder.
Konstterapi har vunnit stor spridning inom psykvården, eftersom det är en allmän uppfattning att en persons konstnärliga skapande ger insyn i undermedvetna tankeprocesser. Genom konsten kan patienten upptäcka problem som hen inte är medveten om på ett medvetet plan. När undertryckta problem kommer upp till ytan blir det lättare att bearbeta dem med hjälp av kognitiv beteendeterapi (KBT) eller liknande metoder.
Konstterapi är dock bara ett av flera verktyg och bör i regel användas som ett komplement till annan behandling, om det inte visar sig vara särskilt effektivt på egen hand.
Även om vissa orsaker till bipolär sjukdom är neurologiska, kan andra bero på undertryckta minnen eller stressiga livshändelser. I traditionell samtalsterapi är känslor ofta för komplexa för att gå att sätta ord på enkelt. Konstterapi erbjuder då ett obehindrat utlopp för känslor – och utanför de formella terapisessionerna fungerar den som ett hälsosamt sätt för självuttryck.
Detta är ett av terapins viktigaste mål, eftersom bipolär sjukdom ofta är ett livslångt tillstånd. Brist på hälsosamma känslomässiga utlopp kan försvåra både återhämtning och långsiktig hantering av sjukdomen.
Konstterapi vid bipolär sjukdom handlar inte primärt om bilderna som skapas, utan om de känslor de speglar från patienten i just det sinnesläge hen befinner sig i. Ibland ingår det att lära sig specifika konsttekniker för att bättre kunna utforska idéer och tankar, men oftast är de tekniska aspekterna sekundära i förhållande till de känslomässiga.
Enligt The Handbook of Art Therapy av Cathy Malchiodi är en vanligt förekommande övning att patienten skapar en berättelse som hör ihop med sitt konstverk. Det hjälper till att tydliggöra de tankar och känslor som ligger bakom skapandet.
För att bedöma patientens behov av konstterapi kan terapeuten använda flera olika bedömningsinstrument, till exempel Diagnostic Drawing Series. I detta test ritar patienten tre separata bilder med färgpasteller: ett hus, ett träd och en person. Faktorer som färganvändning, övergångar mellan nyanser och placering av bilderna på pappret används för att ge en första tolkning av patientens undermedvetna känslotillstånd.
Terapeuten kan också ställa allmänna frågor om ritningen för att fördjupa tolkningen och förstå innebörden bakom verket.
Konstterapi uppstod på 1940-talet, när psykologer och psykiatrisk personal för första gången uppmärksammade konstens läkande effekter. De noterade exempelvis att barn ofta hade mycket lättare att uttrycka trauma genom bildskapande än genom samtal. Konsten ansågs vara nära förknippad med känslolivet.
American Art Therapy Association grundades 1969 för att etablera professionella standarder inom området. Sedan dess har konstterapi vid bipolär sjukdom och andra psykiska diagnoser blivit en allmänt erkänd och väletablerad behandlingsform.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online