Så känner du igen tecknen på depression hos barn

Depression förknippas ofta med vuxna, men även barn kan drabbas – och av många av samma skäl som vuxna. Barndomsdepression kan vara mycket allvarlig och påverka barnets utveckling, självkänsla och välmående långt in i vuxen ålder. Som förälder eller närstående vuxen är det därför viktigt att känna till de vanligaste varningstecknen och veta hur du bör agera.

Instruktioner steg för steg

1. Observera sömnmönstret

Leta efter förändringar i barnets sömnvanor, till exempel svårigheter att somna, nattliga uppvaknanden eller en vägran att sova ensam. Var särskilt uppmärksam om barnet visar hysterisk gråt när det lämnas ifred.

2. Håll koll på ätvanorna

Observera förändringar i ätmönstret, exempelvis vägran att äta eller oförmåga att sluta äta. Var också uppmärksam om barnet börjar hamstra mat, eftersom även detta kan vara ett tecken på depression.

3. Notera förändringar i beteendet

Håll utkik efter tecken på sängvätning, vägran att gå till skolan eller ovilja att leka med andra barn. Leta också efter surmulenhet, gråt, mobbning, bråk eller att barnet retar och tyranniserar yngre barn.

4. Var uppmärksam på utbrott av ilska

Utbrott av vrede, nedvärderande tilltal eller att barnet kastar och sönder sönder saker kan vara uttryck för inre oro. Depression hos barn kan dessutom visa sig i form av stöld av meningslösa eller billiga föremål.

5. Lyssna efter uttryck av ledsamhet

Leta efter tecken på ledsamhet, olycka eller verbala uttryck av självförakt och elände. Se slutligen upp för allt tal om död eller döende, särskilt tal om självmord. Anta aldrig att barn inte menar vad de säger – ta alltid sådant prat på största allvar.

6. Bedöm hur länge symtomen pågår

Observera hur länge symtomen kvarstår. Har de pågått i en vecka eller mer? Fråga då andra vuxna nära barnet om de har lagt märke till samma förändringar. Prata med din partner, barnets lärare, barnvakt och andra vuxna som barnet regelbundet umgås med.

7. Prata med barnet

Prata med barnet och finns där för det. Diskutera öppet men lugnt stora livsförändringar – både positiva och negativa – som kan ha inträffat, exempelvis en flytt, en skilsmässa eller en ny skolmiljö. Framför allt: lyssna på vad barnet har att säga. Förvänta dig inte att allt ska komma fram på en gång; förtroendet byggs över tid.

När ska du söka hjälp?

Om flera av dessa tecken kvarstår under längre tid, eller om barnet pratar om att skada sig själv, bör du kontakta vården utan dröjsmål. I Sverige kan du vända dig till barnavårdscentralen (BVC), skolans elevhälsa eller barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Tidig insats gör stor skillnad för barnets återhämtning och framtida välmående.