Vulkanofobi – vad kallas rädslan för vulkaner?

Rädslan för vulkaner har ett eget namn: vulkanofobi. Det är en så kallad specifik fobi, vilket innebär en intensiv och irrationell rädsla kopplad till ett bestämt föremål eller en särskild situation. För personer med vulkanofobi kan själva tanken på en vulkan vara nog för att utlösa stark ångest.

Vad är vulkanofobi?

Vulkanofobi klassificeras som en specifik fobi inom naturmiljöfobier, alltså samma kategori som exempelvis höjdrädsla eller rädsla för åskväder. Trots att de flesta människor aldrig kommer i närheten av ett utbrott kan en person med vulkanofobi uppleva sin rädsla som verklig och övermäktig, även när faran är obefintlig.

Vanliga symtom

När en person med vulkanofobi ser bilder av vulkaner, hör om utbrott eller bara tänker på dem kan kroppen reagera med bland annat:

• Ångest och panikkänslor
• Hjärtklappning och andningssvårigheter
• Svettningar, darrningar och yrsel
• Känsla av obehag eller illamående

Undvikande beteenden

Många med vulkanofobi anpassar sitt liv för att slippa möta sin rädsla. Det kan handla om att undvika vandringar i vulkanska områden, tacka nej till resor till platser som Island eller Hawaii, eller till och med att vägra titta på dokumentärer och nyhetsinslag om vulkanutbrott.

Orsaker och behandling

Som med många specifika fobier kan vulkanofobi ha sina rötter i en traumatisk upplevelse, exempelvis att ha bevittnat ett utbrott, eller i inlärda reaktioner från föräldrar och media. Den goda nyheten är att fobier ofta går att behandla framgångsrikt, vanligtvis genom kognitiv beteendeterapi (KBT) och exponeringsterapi där personen gradvis och kontrollerat konfronterar sin rädsla.