Tissufobi: Vad kallas rädslan för näsdukar och pappersvävnader?

Rädslan för näsdukar och andra pappersvävnader kallas ofta tissufobi eller tissuenofobi. Det handlar om en så kallad specifik fobi – det vill säga en intensiv och ihållande rädsla för ett bestämt föremål eller en situation som i praktiken utgör liten eller ingen verklig fara.

Vad kännetecknar en specifik fobi?

En specifik fobi går längre än vanlig olust eller obehag. Personen vet ofta att rädslan är överdriven, men kan ändå inte kontrollera den. Hos någon som lider av rädsla för näsdukar kan redan åsynen av en näsduk – eller bara tanken på att komma i kontakt med en – utlösa starka reaktioner.

Vanliga symtom

Människor med denna typ av fobi kan uppleva:

• Ångest och oro i situationer där näsdukar finns i närheten.
• Panikattacker med hjärtklappning, svettningar, darrningar eller andningssvårigheter.
• Undvikande beteenden, till exempel att man undviker platser eller situationer där näsdukar kan förekomma.

Möjliga orsaker

De exakta orsakerna bakom specifika fobier, inklusive rädsla för näsdukar, är inte helt klarlagda. Forskning pekar dock på att en kombination av faktorer ofta spelar in:

• Genetiska faktorer – benägenhet för ångest kan gå i arv.
• Psykologiska faktorer – tidigare negativa eller skrämmande upplevelser.
• Miljöfaktorer – exempelvis att man lärt sig rädslan genom att se andra reagera starkt.

Hur behandlas fobin?

Den vanligaste och mest effektiva behandlingen är kognitiv beteendeterapi (KBT). Behandlingen hjälper personen att successivt konfrontera sin rädsla i trygga former, ofta genom stegvis exponering, samtidigt som man lär sig konkreta hanteringsstrategier. Med rätt stöd och behandling har många goda möjligheter att minska sin rädsla avsevärt och leva ett mer obegränsat vardagsliv.