Vi tycker inte alltid om oss själva. Som om det inte vore smärtsamt nog lägger vi dessutom skuldkänslor ovanpå, i tron att vår självkärlek borde vara ovillkorlig till varje pris.
Jag har lärt mig att se på det hela på ett sätt som får livet att fungera bättre för mig. Kanske känns det lika sant för dig.
Jag tror att min Skapare alltid älskar mig. Och jag vet att jag alltid älskar mitt barn, även när hon utmanar mig till det yttersta.
En gång när jag var ute på en middagsdejt med min man hade han druckit en kopp kaffe för mycket och hamnat i ett av de där "jag pratar och kan inte sluta"-spåren. Röstläget steg och han hade långt passerat gränsen för god ton. Jag minns hur jag tittade på honom och lugnt men bestämt sa: "Jag älskar dig, men jag tycker inte särskilt mycket om dig just nu." Det fångade definitivt hans uppmärksamhet!
Har vi inte alla känt så någon gång – särskilt inför oss själva? Jag har valt att alltid älska och värdesätta mig själv. Det är ett ställningstagande jag kan göra varje dag, oavsett vilka känslor jag råkar bära på.
Om jag inte tar hand om mig själv, lever upp till mitt ansvar eller bemöter andra med vänlighet, kan jag bli rätt så arg och frustrerad på mig själv. Det är helt naturliga konsekvenser.
Den goda nyheten är att jag numera förstår detta – och att jag kan göra medvetna val för att vända trenden.
Ett av mina motto är: "Gör som du föresatt dig." Det handlar om att hålla löften, framför allt de jag ger till mig själv. Varje gång jag föresätter mig något och faktiskt följer igenom växer min känsla av integritet lite grann – och min självuppskattning klättrar en nivå.
Allas våra föresatser ser olika ut. För min del, just nu, handlar de om att:
Kärleken är given. Men när jag gör dessa saker, som jag föresatt mig, får jag också chansen att tycka om mig själv. För mig bringar det frid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online