Så kan du hjälpa ett barn med sensorisk deprivation

Sensorisk deprivation är ett allvarligt problem. Brist på sinnesintryck kan göra vuxna mer mottagliga för påverkan och orsaka problem som långsammare tankefunktion och försämrat minne, enligt en artikel i The Sunday Times i London.

För barn som utsätts för sensorisk deprivation blir konsekvenserna ännu allvarligare. Hjärnan utvecklas inte på samma sätt som hos barn som blir omhändertagna, älskade och får sinnestimulering tidigt i livet. Beroende på barnet kan det innebära hämmad mental utveckling, ett vilt beteende vid uppväxt i total isolering samt bristande förtroende för andra människor. I många fall där det finns vanvård men barnet inte är helt isolerat går det dock att hjälpa barnet.

Instruktioner

1. Gå igenom barnets bakgrund

Det enda sättet att hjälpa barn som drabbats av sensorisk deprivation är att börja med deras historia. Ett barn som levt helt vilt tillsammans med djur kräver andra metoder än ett barn som blivit vanvårdat, till exempel på ett barnhem eller i en missbrukande familj.

2. Observera barnet lekande

Ställ fram leksaker i ett rum och sitt stilla och observera medan barnet leker. Arbeta långsamt och håll dig inom barnets komfortzon. Låt barnet vänja sig vid din närvaro och närma dig sedan gradvis – men stanna upp om barnet blir nervöst, räddat eller verkar upprört. Låt barnet själv bestämma takten i socialiseringen.

3. Prata med barnet

Språk är en av de färdigheter som sensoriskt depriverade barn ofta saknar helt eller är begränsade i. Att prata stimulerar sinnet och lär ut grundläggande språkfärdigheter utan att komma för nära barnet. Håll rösten lugn och trygg och prata om valfritt ämne.

4. Introducera beröring gradvis

Brist på beröring under spädbarnsåldern är en av de främsta orsakerna till sensorisk deprivation. I normala familjer gosar, håller, kramar och kysser föräldrar och syskon bebisen från födseln. Ett barn som separeras från sin mamma vid födseln, hamnar på ett barnhem eller annars inte får tillräcklig beröring under uppväxten blir misstänksamt och uppskattar sällan att bli rörd. Låt barnet först vänja sig vid enkla beröringar som en klapp på huvudet och arbeta dig sedan upp mot kramar i takt med att barnet blir bekvämare.

5. Ha realistiska förväntningar

Räkna med att processen att hjälpa barnet tar flera år. För barn som levt i åratal av isolering eller vanvård ska du inte förvänta dig normalt tal eller kognitiv funktion. Barn som endast genomgått en kort period av vanvård eller social isolering kan däremot återhämta sig helt när de får stimulering och omskolning.