Ångesthanteringsteori handlar om att identifiera, hantera och behandla orsakerna bakom ångest. Orsakerna varierar från person till person, men genom åren har flera arbetsteorier och modeller presenterats för hur ångest bäst hanteras. Även om listan inte är uttömmande, kretsar de tydligaste temana kring tre områden: att hantera osäkerhet, att granska sina antaganden och att utföra verklighetskontroller.
Enligt en studie från Harvard School of Public Health från 2006 spenderades hela 47 miljarder dollar per år på att bemöta ångestproblem i USA. Ångest är det vanligaste psykiska hälsoproblemet. Sjukvårdsstudier pekar på ett flertal variabler som kan bidra till ångestrelaterade besvär, bland annat personliga livsperspektiv, kost och miljöfaktorer.
Ångesthanteringsteori går ut på att identifiera och minska de orsaker som leder till ångest. Ångest kan beskrivas som ett obalanserat förhållande mellan en person och dennes omgivning, vilket ger upphov till ihärdiga känslor av disharmoni. Denna obalans gör att personen gör bedömningar som inte står i proportion till verkligheten i de egna interaktionerna.
När disharmonin varar länge börjar enkla och vardagliga händelser framstå som märkliga och utvecklas så småningom till det vi kallar ångest. Ångesten blir tydlig när den till synes trygga vardagsrutinen ersätts av grundlösa och överväldigande skäl till oro och fruktan.
Osäkerhet väcker ofta känslor av ångest när händelser känns hopplöst oförutsägbara, vilket kan leda till återkommande ångestperioder. Rädslan för negativa konsekvenser kan då få personen att tveka. Tvekan i sociala sammanhang kan i sin tur leda till två olyckliga utfall: ett oavsiktligt felaktigt beteende som skapar pinsamhet, följt av en känsla av skam som sällan står i proportion till själva handlingen.
Enligt William B. Gudykunsts forskning om ångest- och osäkerhetshantering stärks en persons förmåga att förutsäga andras beteenden ju bättre hen är på att beskriva och tolka andras beteende – och därigenom kan ångestkänslorna minskas. Att hantera osäkerhet handlar i slutänden om att bygga upp en tolerans för det oförutsägbara.
Att identifiera och hantera sina antaganden om en given situation är avgörande inom ångesthanteringsteorin. Människor tenderar att agera utifrån antaganden om vad ett möte eller en händelse innebär. Ett exempel: när en chef ber att få tala med en medarbetare och frågan i praktiken är ett krav med brådskande karaktär, men medarbetaren tolkar det som ett passivt förslag, riskerar hen att hamna i många ångestfyllda situationer med chefen framöver.
Genom att identifiera felaktiga antaganden och samtidigt klargöra vilket beteende som faktiskt krävs från stund till stund får man en effektiv strategi för att hantera ångest.
Att tolka händelser och möten korrekt innebär att undvika tankefällan av meta-antaganden – alltså att göra antaganden om sina egna antaganden. Personer som hanterar sina ångestkänslor utifrån sin konkreta situation, istället för att fastna i den ändlösa cykeln av "tänk om"-analyser, undviker den situationsförlamning som överanalys ofta leder till.
Att vara medveten om vad man faktiskt kan förutsäga, kombinerat med en acceptans för det oförutsägbara, är kärnan i den verklighetskontrollmetod som genomsyrar många ångesthanteringsteorier.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online