Det välkända talesättet "man kan inte lära en gammal hund nya trick" handlar lika mycket om människor som om hundar. Att bryta invanda mönster och lära sig nya kan vara en utmaning oavsett ålder. Metoder för beteendeförändring är utformade för att förenkla processen att utveckla nya beteenden genom att bryta ner de steg som krävs för att skapa bestående vanor.
Metoder för beteendeförändring bygger på användning av positiv och negativ förstärkning som verktyg för att utveckla nya beteenden eller vanor. Teorin bakom detta angreppssätt utvecklades i mitten av 1900-talet av den amerikanske behavioristen B.F. Skinner. Hans teori om operant betingning lade grunden för dagens behavioristiska forskning. Beteendeterapeutiska metoder används idag för att behandla flera olika psykiska tillstånd, bland annat ångestsyndrom, adhd och tvångssyndrom (OCD).
Att tillägna sig ett nytt beteende är en inlärningsprocess där gamla mönster gradvis ersätts med nya. Processen sker stegvis: små förändringar som genomförs konsekvent över tid resulterar så småningom i en ny uppsättning beteenden som tillsammans bildar en vana. Att forma ett beteende innebär alltså att göra små, inkrementella steg – med en belöning för varje framsteg längs vägen. Belöningar fungerar som positiv förstärkning och stärker motivationen att fortsätta mot målet.
Den transteoretiska modellen betraktar beteendeförändring som en process i fem faser, med fokus på hur redo en person är att förändra sig: prekontemplation, kontemplation, förberedelse, handling och vidmakthållande. Takten i förändringsarbetet varierar beroende på hur beslutsam personen är. En starkt motiverad person kan hoppa över de tre första faserna och direkt börja agera, medan någon som är mer tveksam kan behöva längre tid i faserna prekontemplation, kontemplation och förberedelse innan hen faktiskt gör ett aktivt försök.
Att ändra beteende kan vara en krävande process, särskilt när gamla vanor har hunnit bli djupt rotade. Genom att förutse svaga punkter och riskfyllda situationer – tillfällen då risken är störst för att återfalla i gamla mönster – blir det lättare att bibehålla de framsteg som redan uppnåtts. När en person vet i vilka situationer hen är mest sårbar kan strategier för att undvika återfall läggas upp i förväg. Denna metod, ofta kallad återfallspreventionsmodellen, fungerar utmärkt som ett komplement till traditionella beteendevetenskapliga metoder och hjälper till att permanent bryta gamla vanor.
Teorin om rimligt handlande är en annan metod för beteendeförändring som fokuserar på en persons avsikt att genomföra en önskad förändring. Både egna förväntningar och omgivningens förväntningar spelar in när avsikten formas. Om förändringen är något som förväntas – både av individen själv och av andra – minskar tvivlet på om förändringen faktiskt går att genomföra. Ju högre dessa förväntningar är, desto starkare blir känslan av beteendekontroll, vilket i sin tur ökar chansen att förändringen lyckas.
Oavsett vilken metod som används bygger framgångsrik beteendeförändring på samma grundpelare: tydliga mål, stegvisa framsteg, positiv förstärkning och en realistisk plan för att hantera motgångar. Med rätt strategi och lite tålamod går det att lära även en "gammal hund" nya trick.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online