Schizofreni – fakta, former, symtom och behandling

Vad är schizofreni?

Schizofreni är en allvarlig och kronisk psykisk sjukdom som utgör ungefär en tredjedel av alla hemlösa i USA och en fjärdedel av de totala kostnaderna för psykiatrisk vård. Många drabbade har svårt att behålla ett arbete och leva ett normalt, fungerande liv, vilket innebär att sjukdomen lägger en betungande börda på det offentliga hälsosystemet. Trots sin svårighetsgrad går schizofreni att behandla – och första steget mot att kunna hjälpa är att förstå grunderna i sjukdomen.

Fakta om schizofreni

Schizofreni är en livslång och funktionsnedsättande hjärnsjukdom som kännetecknas av rösthallucinationer samt av en djup oro för att andra kan läsa eller styra ens tankar och vill en illa. Än så länge finns ingen botande behandling, men forskningen på området fortsätter. Ärftlighet tycks spela en stor roll, men eftersom många symtom även kan bero på andra tillstånd är felaktiga diagnoser vanliga.

Omfattning och betydelse

Schizofreni drabbar omkring 51 miljoner människor världen över, och i USA diagnostiseras fler än 100 000 personer med sjukdomen varje år. Den drabbar män och kvinnor i lika hög grad, men debuterar oftast hos män i tonåren och hos kvinnor mellan 25 och drygt 30 års ålder. Enligt Schizophrenia.com hör sjukdomen till de tio vanligaste orsakerna till funktionsnedsättning i industriländer världen över.

Olika former av schizofreni

Det finns sex undertyper av schizofreni:

• Paranoid schizofreni är den vanligaste formen och förknippas med hallucinationer och djup misstänksamhet mot omgivningen.
• Desorganiserad schizofreni, även kallad hebefren schizofreni, kännetecknas av ovanliga tankeprocesser och känslor som ofta är olämpliga i situationen.
• Kataton schizofreni handlar om koordinationsproblem, känsla av isolering och tillbakadragenhet.
• Residual schizofreni innebär brist på motivation och intresse för vardagsaktiviteter.
• Schizoaffektiv störning föreligger när schizofreni kombineras med en störning i humöret, exempelvis mani.
• Odifferentierad schizofreni diagnostiseras när de allmänna kriterierna för sjukdomen är uppfyllda men symtomen inte passar in i någon av de ovan nämnda formerna.

Symtomens karaktär

Tre kategorier av symtom förknippas med schizofreni:

• Positiva symtom är lätta att upptäcka eftersom friska människor inte upplever dem – exempelvis ovanliga och desorganiserade tankar eller perceptioner, hallucinationer, vanföreställningar samt onormala rörelseproblem.
• Negativa symtom syftar, enligt det amerikanska National Institute of Mental Health (NIMH), på minskningar av normala emotionella och beteendemässiga tillstånd. Dessa symtom misstolkas ofta som lathet eller depression.
• Kognitiva symtom rör nedsatt uppmärksamhet och minnesförmåga.

Behandling

Läkaren kan först genomföra en rad undersökningar för att utesluta andra möjliga orsaker, eftersom inget fysiskt test idag kan fastställa schizofreni med absolut säkerhet. Att känna till familjehistorien och föra en dagbok över sina tankar och handlingar kan hjälpa läkaren att nå en korrekt slutsats. Efter diagnos ordineras vanligtvis antipsykotiska läkemedel, men observera: ett läkemedel kan fungera för vissa men inte för andra, så det kan krävas några försök för att hitta den medicinering som passar just dig. Psykoterapi och stödgrupper, både fysiska och digitala, kan också vara till stor hjälp.

Viktiga varningar och risker

Schizophrenia.com varnar för att återfallsfrekvensen bland dem som avbryter sin medicinering ligger på cirka 80 procent inom två år. Dessutom är självmordsfrekvensen 50 gånger högre än i den allmänna befolkningen. Missbruk av substanser, framför allt nikotin, är också vanligt bland personer med schizofreni. NIMH rapporterar att flera studier visat att rökning stör effekten av antipsykotiska läkemedel, vilket innebär att högre doser krävs för att medicineringen ska verka ordentligt hos rökare. Det är därför viktigt att berätta för läkaren om man börjar röka eller slutar, eftersom rökavvänjning tillfälligt kan förvärra symptomepisoderna.