Schizofreni är en allvarlig psykisk störning som gör att den drabbade tappar kontakten med verkligheten. Personer med schizofreni har svårt att tolka sina faktiska sinnesintryck och kan dessutom uppleva syn-, ljud- och luktintryck som andra inte förmår uppfatta. Sjukdomen förekommer i flera olika former, och orsakerna till vissa av dessa är idag delvis kända. En del patienter uppvisar dock symtom som inte passar in i någon specifik kategori av sjukdomen – detta tillstånd kallas odifferentierad schizofreni.
Forskningen pekar på flera olika faktorer som kan bidra till utvecklingen av odifferentierad schizofreni. Nedan går vi igenom de mest centrala.
Odifferentierad schizofreni tycks ha en stark genetisk komponent. Personer med tillståndet är nämligen tio gånger mer benägna att ha släktingar som också lider av eller lidit av schizofreni. Forskare börjar samtidigt föreslå att en genetisk benägenhet inte nödvändigtvis leder till sjukdom – risken ökar först när den som bär på anlagen utsätts för vissa utlösande faktorer i sin miljö.
Schizofreni är vanligare bland personer som flyttar till ett annat land. Forskarnas teori är att separationen från familjen, kombinerat med svårigheten att anpassa sig till en ny miljö präglad av nya fördomar och sociala påfrestningar, bidrar till utvecklingen av sjukdomen.
En annan teori är att schizofreni i själva verket orsakas av ett virus som angriper och skadar hippocampus – den del av hjärnan som ansvarar för bearbetningen av sinnesintryck. Bland de virus som misstänks kunna ligga bakom finns herpes simplex och så kallade endogena retrovirus.
I Finland har forskare upptäckt att 36 procent av barnen i dysfunktionella familjer utvecklar någon form av schizofreni, medan endast 6 procent av barnen i friska och stabila familjer gör det. När sjukdomen väl bryter ut kan den drabbade börja tro fullt ut på sina vanföreställningar och därmed motsätta sig behandling. Därför spelar familjen en avgörande roll – genom att vara aktiva och stödjande kan anhöriga se till att den drabbade får den vård och behandling som krävs.
Flera ytterligare riskfaktorer har identifierats. Personer som föds i kalla och urbana miljöer löper exempelvis större risk att utveckla odifferentierad schizofreni. Även tidigare infektioner spelar roll: de som drabbats av influensa, polio, centralnervösa infektioner, luftvägssjukdomar eller röda hund har en 10–50 procent högre risk att insjukna i schizofreni.
Riskfaktorerna sträcker sig ända tillbaka till fosterstadiet. Barn som under graviditeten utsatts för svält, moderns depression, djup sorg eller naturkatastrofer som översvämningar visar sig i högre grad utveckla schizofreni senare i livet.
Sammanfattningsvis är odifferentierad schizofreni ett komplext tillstånd där gener, miljö, infektioner och tidiga livserfarenheter samverkar. Ju mer forskarna förstår om dessa orsaker, desto bättre möjligheter finns det att identifiera riskgrupper tidigt och erbjuda rätt stöd och behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online