Ungefär två miljoner vuxna i USA lever med schizofreni. Personer med schizofreni lider ofta av vanföreställningar, känslomässiga störningar, svårigheter att skilja verklighet från fantasi samt problem med att fatta beslut. Enligt National Alliance on Mental Illness har Världshälsoorganisationen (WHO) listat sjukdomen bland sina tio mest förödande sjukdomar.
Schizofreni är dock ett behandlingsbart och hanterbart tillstånd, förutsatt att den drabbade får rätt behandling från psykiatriker, psykologer och kuratorer, samt stöd från familj och vänner. Men sjukdomen påverkar inte bara den enskilda personen – hela familjen drabbas. Här går vi igenom de olika effekterna.
Även om den exakta orsaken till schizofreni fortfarande är okänd tyder forskning på att utvecklingen av störningen beror på både arv och miljö. Jämförelser av hjärnor hos personer med och utan schizofreni har visat skillnader i hjärnans struktur och aktivitet. Denna upptäckt, tillsammans med andra studier, har fått forskare att dra slutsatsen att störningen har en genetisk komponent.
Själva generna orsakar inte schizofreni, utan gör personen mer sårbar för att senare utveckla symtom. Kombineras denna sårbarhet med vissa miljöfaktorer ökar risken att insjukna. På grund av det arvsanlaget kan familjer som vårdar en person med schizofreni oroa sig för att de själva orsakade sjukdomen, eller att den kan drabba någon i en senare generation.
Skuldkänslor, bitterhet, ilska, skam, förvirring och hopplöshet är några av de många känslor som anhöriga och närstående vårdare upplever. Föräldrar känner ofta skuld och bitterhet när de har ett barn med schizofreni, eftersom de oroar sig för att de på något sätt skulle ha orsakat sjukdomen.
Barn till personer med schizofreni är särskilt mottagliga för känslor av skuld, ilska och förvirring. Små barn är extra utsatta om en förälder med schizofreni drar in dem i sin vanföreställningsvärld. Syskon kan känna sig förvirrade och arga eftersom deras bror eller syster insjuknade, medan de själva inte gjorde det.
Att leva med schizofreni kan göra det enormt svårt att behålla ett jobb, upprätthålla relationer och ta hand om sig själv. Dessa svårigheter drabbar också familjemedlemmarna som står nära den sjuke. Det kan kännas obekvämt att låta släktingar eller vänner komma på besök om personen beter sig oberäkneligt.
Tonårsbarn till en förälder med schizofreni måste inte bara hantera tonårens vanliga press, utan även den extra förvirringen och bitterheten över att ha en förälder som skiljer sig från andra. För den som är gift eller har en relation med någon med schizofreni kan enkla och normalt sett trevliga aktiviteter, som att gå på evenemang eller äta ute, kännas nervkittlande. Oron handlar ofta om att behöva kontrollera partnerns beteende, eller att hen kan bete sig olämpligt inför andra.
Eftersom personer med schizofreni ofta agerar utifrån sina vanföreställningar eller känslor av paranoia har de svårt att behålla ett arbete, vilket skapar ekonomisk stress för familjen. Behandlingen innebär dessutom kostnader – mediciner, terapi och andra nödvändigheter krävs för att den sjuke ska må så bra som möjligt.
Stödprogram, som sjukersättning och förtidspension, finns för att lindra den ekonomiska bördan. Men själva ansökningsprocessen, och väntan på besked, kan i sig vara stressande för familjen.
Trots de svårigheter och utmaningar som familjer möter är chansen till ett positivt resultat betydligt större för den som har ett stödjande nätverk än för den som lider utan stöd från sina anhöriga. Familjer som vårdar en släkting med schizofreni bör därför också själva söka stöd och rådgivning, exempelvis genom anhöriggrupper eller samtalsterapi.
På grund av de känslomässiga, sociala och ekonomiska påfrestningar som schizofreni innebär är det viktigt att familjemedlemmar stöttar varandra och behåller en positiv inställning. Med rätt behandling, förståelse och sammanhållning kan både den sjuke och hans eller hennes närstående leva ett bra liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online