HIV behandlas med en grupp läkemedel som kallas antiretrovirala medel. Dessa läkemedel är utformade för att bromsa hur snabbt HIV infekterar kroppens immunceller och förökar sig. Även om HIV idag kan hållas under kontroll med medicinering finns det fortfarande inget botemedel mot HIV/AIDS.
De antiretrovirala läkemedlen delas in i flera olika klasser: nukleosid- och nukleotidanaloger som hämmar omvänt transkriptas (NRTI), icke-nukleosidiska hämmare av omvänt transkriptas (NNRTI), proteashämmare (PI), fusionshämmare, kemokin-koreceptorantagonister samt integrashämmare.
Beroende på vilken klass läkemedlet tillhör stör det antingen de enzymer som HIV använder för att föröka sig, eller virusets förmåga att binda till och infektera kroppens celler. På så sätt saktar behandlingen ner virusets spridning i kroppen och skyddar immunförsvaret.
De antiretrovirala läkemedlen ges oftast i kombination som en del av en behandlingsform som kallas HAART (högeffektiv antiretroviral terapi). Genom att kombinera flera olika läkemedel angrips HIV på flera olika punkter samtidigt, både när viruset infekterar celler och när det replikeras. Detta gör behandlingen betydligt effektivare än enskilda preparat.
De antiretrovirala läkemedlen kan orsaka både lindriga och allvarliga biverkningar, exempelvis illamående, trötthet eller påverkan på lever och njurar. Allvarliga eller långvariga biverkningar är en vanlig anledning till att läkaren ändrar behandlingsschemat eller byter till andra preparat.
Det är mycket viktigt att följa sitt behandlingsschema exakt som det är ordinerat, eftersom missade doser kan leda till att viruset utvecklar läkemedelsresistens. Behandlingen ska aldrig ändras eller avbrytas på egen hand utan att detta först diskuteras med en läkare. Med god följsamhet och regelbundna kontroller kan personer med HIV idag leva ett långt och friskt liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online