
Vid sekelskiftet till 1900-talet blev osteopaten William Garner Sutherland fascinerad av den läkemedelsfria smärtlindring som doktor Andrew Taylor Still förespråkade. Still var pionjären bakom osteopatin, en disciplin som bygger på kroppens förmåga att läka sig själv. Sutherland vidareutvecklade de osteopatiska teknikerna till en ny behandlingsform: kraniosakral terapi. Metoden fokuserar på huvudets och nackens regioner och frigör spänningar som kan bidra till huvudvärk, ryggbesvär och andra åkommor. Idag arbetar kraniosakrala terapeuter över hela USA. Professionen kräver klassrumsutbildning, praktisk tillämpning samt ett nationellt certifieringsprov.
Kraniosakrala terapeuter omfattas i USA av samma regleringskategori som massageterapeuter och specialister inom terapeutiskt kroppsarbete. Det innebär att terapin kräver licensiering baserad på ett certifieringsprov. Utöver att utgöra en självständig praktik kan kraniosakral terapi även erbjudas som behandlingsalternativ av läkare, osteopater, kiropraktorer och andra allierade vårdgivare inom ramen för deras befintliga licenser.
National Certification Board for Therapeutic Massage and Bodywork (NCBTMB) är det organ som reglerar kraniosakral terapi i USA. Organisationens nationella certifieringsprov ackrediterades år 1993 av National Commission for Certifying Agencies, vilket innebär att provet genomförs enligt federala standarder för regelefterlevnad och rättvisa. Samma prov avläggs oavsett om man söker certifiering för kraniosakral terapi, massageterapi eller annan närstående praktik.
NCBTMB-provet täcker inte någon enskild behandlingsmetod. Provet består i stället av cirka 160 flervalsfrågor som spänner över fyra grundområden inom kroppsarbetsdisciplinen, vart och ett med olika viktning:
Varje fråga i NCBTMB-provet har fyra flervalssvar. Oktoberupplagan 2004 av provet sammanfattades i organisationens handbok och innehöll flera exempelfrågor. En patologifråga löd: ”För vilket av följande tillstånd är massage kontraindicerat?” med svarsalternativen sträckning, stukning, hematom eller facialisparese. En anatomifråga – ”Vilka muskler fäster vid processus coracoideus?” – åtföljdes av ytterligare frågor om bland annat tjocktarmen, höftböjarna och lymfkapillärerna. Frågor om klienters behov täcktes av exempelvis: ”Vilken av följande discipliner är lämplig för en klient som önskar icke-invasiv kroppsbehandling?”
År 2011 använde eller erkände 38 amerikanska delstater NCBTMB:s provcertifiering. Utöver provet kräver styrelsen minst 500 timmars godkänd undervisning samt dokumenterad behärskning av de färdigheter som krävs inom kraniosakral terapi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online