En ultraljudsapparat är ett icke-invasivt verktyg som används av medicinsk personal, exempelvis läkare, ultraljudstekniker och radiografer. Olika typer av ultraljudsapparater används för att undersöka livmoder och foster hos gravida kvinnor, för bröstundersökningar samt för att granska inre organ som hjärtat eller levern. Även om ultraljudsapparater kan konfigureras på olika sätt beroende på vilka specifika uppgifter de ska utföra, har alla apparater samma grundläggande delar.
Alla ultraljudsapparater har en centralenhet, ofta kallad CPU. Centralenheten är apparatens hjärna och fungerar ungefär som en hemdator. Den försörjer de övriga komponenterna med elektrisk ström och reglerar, förstärker och hanterar den nödvändiga elenergin. I centralenheten finns även mikroprocessorn och enheterna för minneslagring.
Transducern, eller sonden, är den del av apparaten som sänder ut ultraljudsvågor in i kroppen och därefter fångar upp ekot som uppstår när vågorna studsar mot hård vävnad. Transducern är vanligtvis ansluten till centralenheten via en flexibel koaxialkabel, vilket gör att ultraljudsteknikern kan placera transducern där den ger bäst förutsättningar för att fånga en så tydlig bild som möjligt.
De flesta ultraljudsapparater har minst två typer av bildvisning, bland annat en videomonitor och en skrivare. Videomonitorn gör det möjligt för medicinsk personal att se rörliga bilder i realtid som produceras av transducern, medan skrivaren används för att skriva ut stillbilder. Vissa ultraljudsapparater har dessutom funktion för videoinspelning. Denna funktion är särskilt populär bland blivande föräldrar som önskar ha en inspelning av sitt barn redan under graviditeten.
Kontrollpanelen är ansluten till centralenheten med en elkabel. Via panelen kan ultraljudsteknikern göra nödvändiga justeringar av transducern under undersökningen. Kontrollpanelen gör det också möjligt att mata in och registrera specifik data under undersökningens gång.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online