Kolonialtidens sjuksköterskeredskap – verktygen bakom tidig sjukvård

Under kolonialtiden erkändes inte sjuksköterskeyrket offentligt som ett medicinskt yrke. Sjuksköterskor betraktades därför snarare som tjänstefolk knutna till det sjukhus eller den läkare de arbetade för. De fick ingen formell utbildning, och deras arbetsuppgifter begränsades till att assistera läkarna med olika praktiska sysslor.

Sjuksköterskans arbetsuppgifter under kolonialtiden

Begränsat ansvar utan utbildning

Eftersom sjuksköterskorna inte fick någon formell utbildning var deras ansvar betydligt mer begränsat än dagens sjuksköterskors. Under revolutionskriget ansvarade sjuksköterskorna i den amerikanska armén för att laga mat till sjuka och sårade, städa och bädda upp sängar, förbinda sår samt applicera mediciner. Sjuksköterskor knutna till militären betraktades som lägerföljare, och många av dem var soldaters hustrur.

Växtbaserade mediciner

Tillverkningen av växtbaserade läkemedel ingick i sjuksköterskans arbete, och vissa kvinnor tillverkade och sålde till och med sina mediciner professionellt. Kataplasmen – en fuktig blandning av örter som pressades mot inflammerade eller ömma kroppsdelar – räknas som ett av kolonialtidens allra viktigaste sjuksköterskeredskap. Medicinerna kunde även ges i form av en bolus, det vill säga en stor dos medicin som liknade en tablett.

Skenor, stävtänger och suturer

Skenor, stävtänger och suturer användes alla inom kolonialmedicinen. Skenor användes för att immobilisera brutna ben, stävtänger för att stoppa blödningar genom att binda av såret, och suturer var stygn som sydde ihop sårets kanter. Smittkoppsinokulationer utfördes dessutom genom att man gjorde ett snitt i smittkoppsblåsan hos en patient som höll på att tillfriskna, drog en tråd genom snittet och sedan förde samma tråd genom armen på den person som skulle skyddas mot sjukdomen.

Förband och rökelse

Förband var ett av sjuksköterskans främsta redskap, eftersom förbands- och sårvård utgjorde en av kolonialtidens sjuksköterskors viktigaste arbetsuppgifter. Dessutom ansvarade sjuksköterskorna för att bränna rökelse framställd av örter för att desinficera sjukhuslokalerna och rena luften.

Trots bristen på formell utbildning och låg status lade dessa kvinnor grunden för den moderna sjuksköterskeyrket. Deras redskap – från enkla förband och örtpreparat till skenor och suturer – visar hur praktisk erfarenhet och omsorg om patienten blev avgörande långt innan yrket professionaliserades.