Det finns en mängd olika examina och legitimationer som en läkare, kirurg eller annan medicinsk praktiker kan inneha i USA. Läkare kan ha akademiska examina, specialistbehörigheter eller certifieringar som ger dem rätt att utöva medicin inom olika områden och på olika sätt. Att förstå dessa behörigheter är till stor hjälp när du söker efter och väljer en läkare, kirurg eller annan vårdgivare.
De flesta praktiserande läkare och kirurger i USA innehar en Medicine Doctor (MD)-examen och utövar allopatisk medicin. Allopatisk medicin är en term som beskriver den västerländska medicintraditionen, som utgår från ett korrigerande förhållningssätt till sjukdomar och medicinska problem snarare än att fokusera på förebyggande åtgärder. Ett korrigerande tillvägagångssätt innebär till exempel att en sjukdom behandlas med läkemedel eller kirurgiskt ingrepp i stället för att försöka förebygga att den uppstår.
För att bli MD måste studenten först avlägga cirka fyra års grundutbildning och en kandidatexamen, följt av fyra år vid en ackrediterad medicinskola. Därefter krävs ytterligare tre till sju års specialistutbildning, så kallad residency, inom det valda specialområdet. Efter genomförd specialistutbildning och ett antal examinationer måste läkaren dessutom ansöka om licens för att få praktisera medicin i sin delstat.
Vissa läkare och kirurger innehar i stället en Doctor of Osteopathic Medicine (DO)-examen. Dessa läkare utgör en större andel av husläkare och allmänläkare och arbetar ofta med ett förebyggande förhållningssätt till hälsa och sjukdom. Att äta hälsosamt för att undvika diabetes eller hjärtsjukdom är ett exempel på förebyggande medicin.
Grundutbildningen är densamma för MD- och DO-studenter. Den som väljer DO-spåret läser sedan fyra år vid ett ackrediterat osteopatiskt medicinprogram och fortsätter därefter till samma typ av specialistutbildning som MD-studenter. Utöver vilken examen som avlagts genomgår MD- och DO-läkare alltså samma specialistutbildning, samma examinationsprocess och måste likaså ansöka om delstatlig licens för att praktisera.
Vissa läkare väljer att skaffa ytterligare behörigheter efter att de fått sin medicinska examen och licens. Många väljer att bli styrelsecertifierade (Board Certified) inom ett specialområde. Detta är en frivillig process som inte krävs för att få utöva medicin, men certifieringen signalerar att läkaren inte bara uppfyller minimikraven för att praktisera, utan även besitter särskild expertis inom sitt område.
För att erhålla och behålla styrelsecertifiering måste läkaren genomgå omfattande provningar och kollegiala utvärderingar, samt förnya sin certifiering var sjätte till tionde år. Läkaren måste dessutom kontinuerligt genomföra fortbildning och samla på sig praktisk erfarenhet. Exempel på områden där läkare kan bli styrelsecertifierade är pediatrik, akutmedicin, urologi, neurologi och obstetrik.
Förutom MD- och DO-läkare finns det andra medicinska yrkesutövare, såsom sjuksköterskor med avancerad klinisk kompetens (Nurse Practitioners, NP) och läkarassistenter (Physician Assistants, PA), som utför många av samma arbetsuppgifter och ger vård till patienter. Dessa yrkesgrupper på mellannivå utövar medicin, men deras arbetsområde kan begränsas av delstatens lagar och regelverk.
Nurse Practitioners påbörjar vanligtvis sin karriär som legitimerade sjuksköterskor (Registered Nurses, RN) och läser sedan vidare för att bli NP. Läkarassistenter måste först avlägga en kandidatexamen och därefter genomgå ett ackrediterat PA-program som vanligtvis varar i två år. Både NP- och PA-studenter måste dessutom genomföra praktiktjänstgöring och examinationer innan de kan ansöka om licens för att praktisera.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online