American Recovery and Reinvestment Act (ARRA) från 2009 skapade ekonomiska incitament för vårdinrättningar att utveckla elektroniska journalsystem, som en del av en nationell kampanj för att modernisera hanteringen av hälsodata. Initiativet, som ofta kallas HITECH, har fått många vårdgivare att fundera över vad som faktiskt fungerar bäst i den dagliga verksamheten. De beprövade pappersjournalerna har nämligen sina fördelar – men också flera tydliga nackdelar.
Inte alla är tekniskt bevandrade. Erfarna läkare, sjuksköterskor, rehabiliteringsterapeuter och annan klinisk personal med lång medicinsk erfarenhet utbildades ofta i en tid då datorer inte ingick i vardagen, till skillnad från sina yngre kollegor. Pappersjournaler är lätta för all personal på en vårdinrättning att använda och kräver minimala tekniska färdigheter. Elektroniska journalsystem å andra sidan förutsätter en hel del användarkunskap och vana, vilket kan skapa problem för dem som aldrig fått utbildning i tekniken.
Sjukhus och vårdboenden som använder pappersjournaler förvarar ofta patientens handlingar i särskilda hållare fästa vid sänggaveln. Det gör det enkelt för läkare, kuratorer och annan behörig personal att snabbt hitta rätt information. Vid ett akut medicinskt läge behöver personalen inte leta fram en datorterminal eller klicka sig igenom flera skärmar för att se patientens sjukdomshistoria. När varje sekund räknas kan pappersjournalerna verkligen göra skillnad.
Beroende på vem man frågar kan pappersjournaler vara både en hjälp och ett hinder när det gäller säkerhet. Vissa menar att pappershandlingar är lätta att samla ihop och låsa in på ett säkert sätt, medan elektroniska system alltid är sårbara för hackerattacker. Samtidigt finns det givetvis personer som kan stjäla nycklar eller olagligt kopiera pappersjournaler, och fysiska handlingar löper dessutom större risk att tappas bort eller förkomma. En fördel är dock att pappersjournaler begränsar antalet personer som kan ta del av patientuppgifterna. Många anser att de är lättare att kontrollera och att risken är mindre att informationen hamnar hos obehöriga.
Pappersjournaler lämnar utrymme för osäkerhet, eftersom en person kan göra anteckningar utan att signera med sitt namn. Anteckningar och signaturer är dessutom ofta svårlästa eller till och med oläsbara – vilket kan helt motverka journalens syfte. Här löser elektroniska journalsystem många problem. Digital text garanterar läsbarhet, och systemen loggar dessutom varje användares åtgärder och noteringar. Det blir därmed lättare för kliniker och personal att hitta varandra, kommunicera kring kliniska beslut samt att ställa någon till svars för sina handlingar och utreda eventuell otillbörlig användning av journaler.
Val mellan papper och digitalt handlar sällan om enten-eller. Pappersjournaler erbjuder enkelhet, direkt tillgång och en känsla av kontroll, medan elektroniska system vinner stort när det gäller läsbarhet, spårbarhet och långsiktig informationshantering. För många vårdinrättningar är den bästa lösningen en kombination under övergångsperioden – med målet att i slutändan uppnå en säker, effektiv och modern journalföring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online