Att använda rätt termer när du genomför en fysisk bedömning gör det möjligt för alla i vårdteamet att förstå vad du har funnit. Korrekt terminologi ger dessutom andra yrkesutövare en tydlig utgångspunkt att jämföra mot om förändringar uppstår. Om du till exempel har hört normala hjärtljud och nästa person hör dämpade hjärtljud kan teamet snabbt agera på förändringen. Här går vi igenom de vanligaste teknikerna och begreppen vid fysisk undersökning.
Auskultation är en av de tekniker du ofta använder vid en fysisk bedömning. Det innebär att du med hjälp av ett stetoskop lyssnar på de olika ljud som finns inuti kroppen. Du palperar också, det vill säga trycker försiktigt med fingertopparna på kroppsdelar som buken. Perkussion är en lätt knackning som vanligtvis utförs över lungorna.
Du bör även känna till vanliga patientlägen. Fowlers läge innebär att patienten ligger på rygg med huvudändan av sängen höjd cirka 45 centimeter. Ryggläge, så kallad dorsal rekumbens, betyder att patienten ligger på rygg med böjda och isärplacerade ben samt platta fötter mot underlaget.
Vid auskultation hör du en mängd olika ljud, och varje område i kroppen har ett ljud som är typiskt just för det området.
När du lyssnar på lungorna hör du normala andningsljud som beskrivs som vesikulära (mjuka och susande), bronkiala (höga och sträva) eller bronkovesikulära (en kombination av de två). Utöver detta kan du höra onormala ljud: rassel, ett knäppande eller bubblande ljud; pip, ett högtonigt ljud; eller ronki, ryckande och rosslande ljud.
Tarmarna skapar ett lätt klingande ljud. Tarmlyssnad beskrivs som hyperaktiv, hypoaktiv eller frånvarande. När du lyssnar på hjärtat hör du minst två ljud, och dessa kan vara antingen klara eller dämpade.
När du inspekterar patienten visuellt noterar du eventuella hematom, det vill säga blåmärken, liksom sår eller skärsår. Ekymos är ett område där blod har trängt ut i vävnaden och ger ett blåmärke liknande utseende. Du kontrollerar också hudturgorn, alltså hur snabbt ihopknipen hud återgår till sitt normala läge, vilket ger information om patientens vätskebalans. Leta efter eventuella pulserande massor eller knutor, och observera om det finns ödem, det vill säga svullnad, i någon del av kroppen.
När du palperar kan du notera fascikulationer, det vill säga synbara eller kännbara muskeldragningar. Variationer i muskeltonus, exempelvis atrofi (minskad muskelmassa), hypertoni eller spasticitet, kan kännas med fingrarna. När du palperar buken kan du känna områden som är hårda, uppvisar muskelmotstånd eller har pulseringar som inte gick att se vid den visuella inspektionen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online