Gadoliniumsymtom – vad du behöver veta om riskerna

Gadolinium är en metall som används inom sjukvården, framför allt som kontrastmedel vid magnetkameraundersökningar (MRI). Det hjälper läkare att få tydligare bilder av kroppens insida och spelar därmed en viktig roll i modern diagnostik.

Även om gadolinium är vanligt förekommande i medicinska sammanhang kan det utgöra en fara för vissa patienter. Enligt YourLegalGuide.com kräver FDA, den amerikanska läkemedelsmyndigheten, numera varningsmärkning på produkter som innehåller gadolinium, eftersom ämnet kan orsaka potentiellt livshotande komplikationer hos patienter med njursjukdomar. När för mycket gadolinium ansamlas i kroppen uppstår symtom på gadolinförgiftning.

Huvudvärk

Huvudvärk är ett av de vanligaste symtomen efter exponering för gadolinium. Hos friska patienter är en lindrig huvudvärk det mest troliga symtomet, och kroppen gör sig normalt av med metallen inom kort tid. Huvudvärk betraktas som den mildaste formen av gadolinförgiftning och kräver sällan någon behandling.

Allergiska reaktioner

Gadolinium injiceras i kroppen före en MRI-undersökning, och vissa patienter utvecklar allergiska reaktioner mot metallen. Vanliga tecken på en allergisk reaktion är utslag, klåda, nässelutslag, svullnad samt andningssvårigheter. Enligt YourLegalGuide.com är allergiska reaktioner en relativt vanlig biverkning av gadolinium, och patienter som upplever andningsproblem bör omedelbart söka vård.

Nefrogen systemisk fibros (NSF)

Patienter med nedsatt njurfunktion löper störst risk att drabbas av allvarliga biverkningar av gadolinium. Den mest allvarliga komplikationen är nefrogen systemisk fibros, även kallad nefrogen fibroserande dermopati.

Tillståndet ger tydliga yttre tecken som svullnad, stramhet och förtjockning av huden, liksom hudförändringar och lesioner. Andra symtom innefattar muskelsvaghet, smärtor i skelett och leder samt plötsligt högt blodtryck. Eftersom dessa symtom kan bli livshotande varnar FDA för användning av gadolinium hos patienter med njursjukdom, och alternativa undersökningsmetoder rekommenderas ofta för denna patientgrupp.