Casemanagement, även känt som vårdkoordinering, är den process genom vilken socialarbetare hjälper individer och familjer att få tillgång till nödvändiga resurser samt att navigera i olika vårdsystem och socialtjänstsystem. Även om casemanagement inte enbart utförs av socialarbetare utgör det en central del av det sociala arbetet, och socialarbetare har särskild utbildning och kompetens för att koordinera vården. Det understryker den amerikanska yrkesorganisationen National Association of Social Workers (NASW).
Socialarbetare som arbetar som case managers fyller många olika funktioner. Enligt NASW samarbetar de med klienterna för att ta fram en helhetsplan för vård och omsorg. Planen innefattar en behovsbedömning av individen eller familjen samt kopplingar till tjänster som kan tillgodose dessa behov. Sådana tjänster kan exempelvis omfatta hjälp med boende och skyddat boende, livsmedelsbidrag och bussbiljetter, liksom psykiatrisk vård, hälsovård och arbetsmarknadstjänster. Case managers kan också samverka med tvärvetenskapliga behandlingsteam – bland annat läkare, sjuksköterskor och psykiatriker – för att koordinera vården och föra klientens talan.
Enligt NASW vilar casemanagement på ett antal grundläggande kärnfunktioner: etablering av kontakt, bedömning, planering, genomförande och koordinering, intressebevakning, ombedömning och utvärdering samt avslutning av insatsen. Ett konkret exempel: en case manager på ett sjukhus som arbetar med en äldre klient kan träffa henne, konstatera att hon behöver hemlevererade måltider (via organisationen Meals on Wheels), ringa runt för att samordna tjänsten, verka för hennes kostrestriktioner och därefter följa upp om tjänsterna fungerar bra för klienten.
Casemanagement inom socialt arbete kan vara till nytta för klienter i mycket skilda miljöer. Case managers kan exempelvis arbeta inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt inom psykiatrisk vård. De möter människor i alla åldrar och livssituationer – personer med hiv/aids, barn, äldre, personer med beroendeproblematik, personer med funktionsnedsättningar samt invandrare och flyktingar.
Historiskt sett har socialt arbete och casemanagement varit tätt sammanflätade. Enligt NASW utvecklades casemanagement redan vid socialarbetets begynnelse, som ett naturligt resultat av de välgörenhets- och settlement house-rörelser som präglade tidigt 1900-tal. Framför allt socialarbetare inom folkhälsoområdet har kopplats till casemanagementens historiska utveckling, eftersom de hjälpte klienter att komma i kontakt med hälso- och psykiatrisk vård samt med barnskydds-, funktionshinders- och äldreomsorgstjänster.
Det finns viss debatt kring socialarbetares roll som case managers. Vissa menar att den särskilda utbildningen och de kunskaper som socialarbetare besitter bäst motsvarar kraven inom området. Samtidigt arbetar personer från andra yrkesgrupper – som sjuksköterskor och gerontologer – med olika utbildningsbakgrund också som case managers, vilket ifrågasätter huruvida området bör förbehållas socialarbetet ensamt. En möjlig lösning erbjuds av organisationer som Case Management Society of America och Commission for Case Manager Certification, vilka båda erbjuder standardiserad utbildning och certifiering för case managers oavsett utbildning eller yrkestillhörighet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online