ELISA är en förkortning av enzyme-linked immunosorbent assay, på svenska ofta kallad enzymkopplad immunosorbentanalys. Metoden används för att diagnostisera många olika sjukdomar genom att detektera antingen antigen eller antikroppar i ett prov. Det finns två huvudtyper av ELISA: direkt och indirekt.
Ett antigen är ett främmande ämne som immunsystemet känner igen och attackerar. Hiv-viruset är till exempel ett antigen som angriper immunförsvaret direkt.
Antikroppar finns i många olika former, och flera av dem bildas som svar på specifika antigen för att hjälpa immunsystemet att bekämpa dem. Hos personer som utsatts för hiv bildas exempelvis antikroppar riktade mot viruset.
Vid detta test beläggs en brunn med antikroppar som känner igen antigenet i provet, oftast patientens serum. Eventuellt antigen i provet binder till de antikroppar som täcker brunnens yta. Efter tvättning tillsätts ett nytt prov som innehåller antikroppar kopplade till ett reporterenzym. Dessa antikroppar binder till antigenet som redan fångats av den första antikroppen. När därefter ett substrat för enzymet tillsätts uppstår en färgändring, vilket indikerar ett positivt resultat.
Den indirekta ELISA-metoden liknar den direkta till sitt förfarande. Den största skillnaden är att brunnen istället beläggs med antigen och att provet som tillsätts analyseras med avseende på antikroppar. Denna typ av ELISA används bland annat vid hiv-tester.
I båda testerna används positiva och negativa kontroller som jämförs med testbrunnen. Den positiva kontrollen ger en tydlig färgändring, medan den negativa kontrollen ger liten eller ingen färgändring alls.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online