Så identifierar du kristaller i urin – en steg-för-steg-guide

Så identifierar du kristaller i urin

Identifiering av kristaller i urin sker under det mikroskopiska steget av en fullständig urinanalys. Kristallerna bestäms utifrån sin form och färg samt urinprovets pH-värde, alltså hur surt eller basiskt provet är. Närvaron – eller frånvaron – av kristaller i urinsedimentet är ett viktigt diagnostiskt verktyg vid behandling av sjukdomar och fungerar också som en indikator på din övergripande hälsa.

Kristaller brukar delas in i tre huvudkategorier:

• Kristaller som förekommer i små mängder hos friska individer
• Kristaller som uppstår till följd av läkemedel eller röntgenkontrastmedel
• Kristaller som tyder på sjukdom

Det här behöver du

• Urinprov
• Testremsa för urinkemi
• Centrifugrör
• Centrifug
• Pipetter
• Mikroskopobjektglas – helst med fördjupningar (brunnar)
• Täckglas
• Mikroskop
• Referensbok om urinanalys

Instruktioner

1. Kontrollera pH och centrifugera provet

Innan kristaller kan identifieras måste urinens pH kontrolleras, varefter provet centrifugeras för mikroskopisk undersökning. Häll 10–15 ml av urinprovet i ett genomskinligt centrifugrör av glas eller plast. Notera urinens färg och utseende – klar, disig, grumlig eller helt ogenomskinlig. Doppa testremsan i provet och drag den kort längs rörets överkant för att avlägsna överflödig urin.

Även om samtliga kemiresultat på remsan registreras under analysen – glukos, protein, blod, leukocyter, nitrit med flera – är det i detta sammanhang endast urinens pH som avgör vilka kristaller som kan förekomma. Placera sedan röret i centrifugen och snurra provet i 5 till 10 minuter vid 2000–3000 varv per minut.

2. Undersök sedimentet i mikroskopet

Häll av överständningen (den klara vätskan i toppen) och knacka eller tryck lätt på röret för att lösa upp sedimentklumpen i botten. Använd en pipett för att överföra en droppe sediment till objektglaset och täck med ett täckglas om du inte använder glas med brunnar. Lägg glaset på mikroskopets objektbord och skanna först med låg förstoring (100x) för att hitta kristaller. Hos en frisk person finns normalt endast få kristaller. Växla sedan till hög förstoring (400x) för att kunna identifiera dem.

3. Identifiera kristaller i sur urin

I sur urin är dessa de vanligaste kristalltyperna:

• Uriksyra: förekommer i många olika former, men den rombiska formen är den mest kända. Färgen är oftast bärnstensgul.
• Kalciumoxalat: uppträder som ovala former, dumbbell-former samt bikonkava eller bikonvexa skivor.
• Amorfa urater: ser ut som sandliknande, kornigt material utan någon tydlig morfologisk form.

4. Identifiera kristaller i alkalisk urin

Alkalisk urin (pH 7,5–8,5 eller högre) beror oftast på att urinen har stått länge innan provet analyseras, eftersom pH kan förändras när material i provet bryts ner.
De vanligaste kristallerna i alkalisk urin är:

• Kalciumfosfat: kan se ut som prismor, nålar eller stjärnliknande klumpar.
• Tripelfosfat: prismformade kristaller som känns igen på sitt karakteristiska "kistlocksliknande" utseende.
• Amorfa fosfater: ofta rosa till färgen och ser ut som sandliknande, kornigt material utan någon tydlig form.

5. Bedöm om kristallerna har andra orsaker

Ta reda på om kristallerna kan bero på andra faktorer. Det kan handla om kristaller från höga doser av läkemedel, exempelvis sulfonamider, sulfadiazin, amoxicillin eller till och med C-vitamin. Kristaller från röntgenkontrastmedel kan också synas i urinsedimentet, liksom kristaller som endast förekommer vid vissa specifika sjukdomstillstånd.