Lagen om överförbarhet och ansvarsskyldighet för sjukförsäkringar från 1996 (HIPAA – Health Insurance Portability and Accountability Act) ledde till införandet av kraftfulla skyddsåtgärder för att värna om patienters hälsouppgifter. En avgörande detalj att förstå är att sekretessregeln endast skyddar vårdinformation som är personligt eller individuellt identifierbar – inte all hälsorelaterad information i allmänhet.
HIPAA förbjuder så kallade täckta enheter att röja personligt eller individuellt identifierbar hälsainformation, såvida inte patienten har gett skriftligt tillstånd till utlämning eller om användningen omfattas av ett undantag som anges i lagen. Undantagen inkluderar exempelvis utlämning som behövs för patientens behandling, för betalning av vård eller för den ordinarie verksamheten inom hälso- och sjukvården.
Begreppet täckt enhet används för att beskriva en vårdgivare, en sjukförsäkringsplan eller en clearingverksamhet inom hälso- och sjukvården. Detta omfattar bland annat läkare, sjukhus, kliniker, försäkringsbolag samt hälso- och sjukvårdsorganisationer av typen HMO (Health Maintenance Organization).
HIPAA skyddar enbart personligt eller individuellt identifierbar hälsainformation. Detta definieras som uppgifter som rör patientens fysiska eller psykiska hälsa och som samtidigt kan kopplas till en enskild individ. Exempel på sådana uppgifter är namn, adress, personnummer (social security number) och födelsedatum.
Sekretessreglerna i HIPAA tillämpas av Office for Civil Rights inom amerikanska Department of Health and Human Services. Privatpersoner som anser att deras integritetsrättigheter har kränkts kan lämna in en skriftlig anmälan direkt till denna myndighet.
Täckta enheter som bryter mot sekretessregeln riskerar civilrättsliga åtal och böter. Vid allvarliga överträdelser kan ansvariga dessutom åtalsanmälas och ställas inför rätta i brottmål.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online