Hälsoinformatik avser i allmänhet integreringen av informationsteknik inom hälso- och sjukvårdens olika områden och patientvården. Enligt University of Illinois omfattar hälsoinformatik allt från implementering av informationssystem till kommunikationsinfrastruktur och utveckling av informatikstrategier för organisationer. Syftet med hälsoinformatik är bland annat att effektivisera informationsflödet mellan olika delar av vården, exempelvis mellan laboratorier och läkare, för att förbättra kvaliteten i patientvården.
Som disciplin snarare än som rent teoretiskt koncept har hälsoinformatiken sina rötter i Europa. Enligt New York University var Deutsche Gesellschaft für Medizinische Dokumentation, Informatik und Statistik – det tyska sällskapet för medicinsk dokumentation, datavetenskap och statistik, grundat 1949 – den första organisationen helt ägnad åt hälsoinformatik. I USA kom området inte igång på allvar förrän på 1970-talet, efter utvecklingen av programmeringsspråket MUMPS, som möjliggjorde skapandet och integreringen av medicinska databaser. Idag erkänner National Library of Medicine hälsoinformatik som ett eget akademiskt fält och stödjer såväl magister- som forskarutbildning inom disciplinen.
Hälsoinformatiken omfattar flera delområden. University of Illinois listar dessa som klinisk informatik, sjuksköterskeinformatik, apoteksinformatik, medicinsk informatik, hälsoinformationshantering samt hälsoinformationsteknologi. Varje gren fokuserar på specifika behov inom den större strukturen av hälso- och sjukvården. Sjuksköterskeinformatiken behandlar exempelvis frågor som uppföljning och dokumentation av patientvård, medan apoteksinformatiken syftar till att förbättra läkemedelshantering genom att samordna recept mot försäkringsdatabaser och patientjournaler samt möjliggöra säker elektronisk överföring av recept.
Hälsoinformatiken kan potentiellt bidra med en rad fördelar. Enligt University of Illinois kan elektroniska journaler snabba upp patienternas in- och utskrivningsprocesser samt behandlingstider, vilket sparar tid för både patienter och vårdpersonal. Informatiken kan även minska onödig duplicering av provtagningar och undersökningar, vilket ger besparingar och potentiellt sänker de totala vårdkostnaderna. En ytterligare stor fördel är att elektroniska data och remisser är lätta att läsa, vilket minskar tolkningsproblem som ofta uppstår vid handskrivna journaler och därmed förbättrar noggrannheten och patientsäkerheten i vården.
Hälsoinformatiken står dock inför flera utmaningar. Säkerheten kring elektronisk information utgör ett betydande bekymmer, med tanke på de mycket känsliga uppgifter som patientjournaler innehåller. Integritetslagstiftning, såsom HIPAA (Health Insurance Portability and Accountability Act) i USA, begränsar hur mycket och vilken typ av information vårdgivare får dela, även sinsemellan. Eftersom många befintliga system utvecklats vid olika tidpunkter och av olika skäl varierar deras förmåga att kommunicera med varandra. Office of the National Coordinator for Health Information Technology, inrättat 2004, har i uppdrag att hjälpa till att hantera och lösa dessa problem genom att bland annat säkra skyddet av patientinformation, samordna policyfrågor och fastställa standarder för produkter inom hälsoinformatik.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online