En stroke drabbar oftast ena sidan av kroppen, och det är då naturligt att personen börjar använda den friska sidan i stället för den drabbade. Tvångsinducerad rörelseterapi (Constraint-Induced Movement Therapy, CIMT) går ut på att den friska armen immobiliseras, till exempel i en mitella, tills patienten lär sig använda den drabbade armen igen.
När den friska armen hålls stilla mot bröstet påminns strokepatienten kontinuerligt om att använda den drabbade armen. Behandlingen är intensiv och innebär ofta flera timmars träning per dag under ett par veckors tid. Terapeuten lär vanligtvis först ut grovmotoriska uppgifter, som att öppna en dörr eller lyfta ett föremål, innan mer finmotoriska aktiviteter som att skriva eller knyta skosnören tränas.
CIMT bygger på teorin om så kallad inlärd icke-användning (learned non-use): efter en stroke slutar många patienter använda den drabbade armen, vilket i förlängningen förstärker funktionsnedsättningen. Eftersom metoden kräver stort engagemang och uthållighet över tid ger den bäst resultat hos strokepatienter som är starkt motiverade att förbättra sina funktioner.
För att ha nytta av CIMT måste patienten kunna förstå och följa instruktioner. Personer med svår minnesförsämring eller nedsatt omdöme är därför oftast inte lämpliga kandidater för behandlingen.
Enligt American Stroke Association har CIMT en positiv inverkan på livskvaliteten för personer som drabbats av stroke. Patienter som fullföljer behandlingen blir ofta mer självständiga i sina dagliga aktiviteter, till exempel att klä sig, äta och sköta sin personliga hygien.
Det är viktigt att vända sig till en legitimerad fysioterapeut eller arbetsterapeut med särskild utbildning och erfarenhet av CIMT, för att säkerställa att behandlingen utförs på ett korrekt och effektivt sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online