Att vårda en patient efter döden är kanske den mest känsliga och svåraste delen av arbetet inom vården. Många väljer yrket för att kunna rädda liv, men konfronteras samtidigt med dödens verklighet. Att vårda en patient efter dödsfallet är dock lika viktigt som vården under livet – det handlar om att visa respekt och bevara samma värdighet. Det finns en specifik arbetsgång som bör följas vid postmortal vård, och följs den korrekt gynnar resultatet både den avlidne och de anhöriga.
När döden har konstaterats läggs patienten på rygg med armar och ben raka utmed kroppens sidor. Ögonlocken dras sedan försiktigt ned. Om ögonlocken inte stannar stängda av sig själva kan fuktiga gasbindor läggas över de slutna ögonen tills de stannar kvar på egen hand. Detta ingår i förberedelserna inför att de anhöriga ska få ta avsked av patienten innan kroppen förs till bårhuset, och båda åtgärderna gör att patienten framstår som fridfull.
Efter dödsfallet är det helt normalt att kroppsliga sekret, exempelvis från tarm och urinblåsa, lämnar kroppen. Av respekt för patienten och de anhöriga ska den avlidne därför tvättas noggrant, med samma omsorg som om hen fortfarande levde. När tvagningen är klar kläs patienten i en ren skjorta, håret kammas och kroppen täcks med fräscha lakan upp till hakan, med armarna blottade utmed sidorna.
Cirka 20 minuter efter dödsfallet börjar ett tillstånd som kallas livor mortis, alltså dödsfläckar, att utvecklas. När cirkulationen upphört tar tyngdkraften över och drar blodet nedåt. Om huvudänden inte höjs samlas blodet i ansiktets sidor, vid öronsnibbarna och på halsen, vilket ger en djupröd till purpurfärgad missfärgning i dessa områden. För att förebygga detta höjs sängens huvudände till cirka 30 graders vinkel, och en eller två kuddar placeras under patientens huvud.
Rigor mortis, likstelhet, kan börja så tidigt som tio minuter efter döden och kan ta upp till sex timmar att utvecklas fullt ut. Genom att lägga en ihoprullad tvättlapp under den avlidnes haka hjälper man käken att förbli stängd tills likstelheten inträder.
När de anhöriga fått tid att vara tillsammans med patienten är det dags att placera hen i likposen. Fyll först i brickorna som ingår i påset så att patienten kan identifieras korrekt. En bricka fästs på en stor tå, och den andra placeras på påsens yttersta dragkedja när den avlidne lagts i. Fanns det tandproteser ska dessa placeras i en bägare med patientens namn tydligt markerat på locket och sedan läggas i påsen tillsammans med den avlidne. Lyft patienten med särskild omsorg om huvud och lemmar och flytta över hen till trallan från bårhuset. Trallans huvudände ska även fortsättningsvis vara höjd, som en del i det fortsatta förebyggandet av livor mortis.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online