Den harappanska (Indusdalen) civilisationen (c. 3300–1300 f.Kr., mogen 2600–1900 f.Kr.) blomstrade i Indus-Ghaggar-Hakra flodbassänger. Dess framgång vilar på sammanlänkade pelare:
1. Avancerad jordbruk
- Gynnsam alluvial jord; flergödsling (vete, korn, ärter, bomull, sesam, dadlar).
- Sofistikerad irrigation: kanaler, reservoirer, brunnar, möjligtvis shaduf.
- Överskott stödde urbanisering och handel.
2. Djurhållning
- Nötkreatur (kuppig zebu), buffel, får, get, höna.
- Kött, mjölk, ull, arbete, transport.
3. Omfattande handelsnätverk
- Överland och sjöväg (via Dilmun/Magan till Mesopotamien, Persien, Centralasien).
- Export: bomullstextilier, pärlor (karnelian, lapis), elfenben, timber, vikter.
- Import: koppar, tenn, guld, silver, turkos, jade.
4. Planerad urbanism
- Nätverksgator, standardiserade tegelstenar (4:2:1 förhållande), avancerad avloppssystem (täckta avloppsrör), Stora Badet (Mohenjo-daro), citadeller, kornmagasin.
- Sanitet utan motstycke för bronsålder.
5. Hantverksspecialisering och teknik
- Metallurgi (brons, koppar), pärltillverkning, sigillgravyr (enhörningmotiv), keramik (hjulslungad, målad), vikter/mått (binära/decimala system).
6. Administration och social organisation
- Inga palats/tempel funna; möjligt handelsoligarki eller teokratisk korporativ governance.
- Standardisering antyder central koordinering.
7. Kulturell utbyte
- Mesopotamiska texter refererar till "Meluhha" (sannolikt Indus).
- Skrift (otolkat, logo-syllabisk) kan visa sumeriskt inflytande.
Nedgång
Klimatförändring (monsunsvaghet, Ghaggar-Hakra utorkning), tektonik, möjlig arisk migration, ekonomisk skiftning. Inte ett plötsligt kollaps – gradvis avurbanisering.
Deras arv: stadsplanering, sanitet, standardiserade vikter, bomullsodling.
