Hospiceförmåner för veteraner: vem är berättigad och vad gäller?

En person som har avslutat sin militärtjänstgöring med någon annan typ av avsked än ett vanhederligt avsked kan ha rätt till veteranförmåner. Detta inkluderar federala reservister och medlemmar i nationalgardet som har kallats till aktiv tjänst genom ett federalt beslut som fullföljts helt enligt order. Hospiceförmåner ingår i de sjukvårdsförmåner som står till veteraners förfogande.

Registrering hos VA

De flesta veteraner behöver registrera sig hos VA (Department of Veterans Affairs) genom att fylla i formulär VA 10-10EZ för sjukvårdsförmåner innan de kan bli berättigade till hospicevård. Hospicevård kan beviljas dygnet runt, sju dagar i veckan, antingen inom ramen för långtidsvård eller i hemmet.

Det finns dock fyra grupper som inte är skyldiga att registrera sig, men som uppmuntras att göra det eftersom det ger dem tillgång till ytterligare sjukvårdsresurser.

VA-grupper som inte behöver registrera sig

Veteraner med tjänstrelaterade funktionsnedsättningar på 50 procent eller mer, och/eller veteraner som söker vård endast för en tjänstrelaterad skada, behöver inte registrera sig. Detta inkluderar även veteraner som drabbades av eller förvärrade en funktionsnedsättning under tjänstgöring inom 12 månader efter avskedet, och som nu söker vård för den, men som VA ännu inte har gjort en gradbedömning för.

Veteraner som söker undersökningar kopplade till joniserande strålning, Agent Orange, Golfkriget/Operation Iraqi Freedom samt utarmat uran omfattas inte heller av registreringskravet.

Kriterier för hospicevård

Hospiceförmåner kan beviljas en veteran som antingen har registrerat sig eller inte var skyldig att göra det, och som har bedömts vara berättigad till VA-förmåner. Om veteranen har diagnostiserats med en obotlig sjukdom och befinner sig i sjukdomens slutskede kan hospicetjänster beviljas.

Hospicevård kräver i allmänhet att läkaren, patienten och familjen gemensamt erkänner att sjukdomen är terminal. Det ska också finnas en gemensam förståelse för att vården som ges är symtomlindrande vård i livets slutskede snarare än botande behandling, och att den botande behandlingen avslutas när hospicevården påbörjas. Målet med hospicevården är alltid att säkerställa patientens välbefinnande, värdighet och livskvalitet under sina sista månader.