Utbildningen till hospicearbetare – oavsett om den sker på professionell eller ideell basis – förbereder för hospicevårdens unika filosofi. Hospicevård syftar till att ge patienten trygghet och tröst i livets slutskede. Målet är att lindra lidande och skapa välbefinnande genom att minska eller lindra svårighetsgraden av symtom. Hospicevård kallas även "palliativ vård", som Världshälsoorganisationen (WHO) definierar som "aktiv totalvård av patienter vars sjukdom inte svarar på botande behandling".
På 1950-talet uppmärksammade Dame Cicely Saunders den växande klyftan mellan vården av botbara patienter och vården av döende. Saunders, som var utbildad sjuksköterska, kurator och läkare, föreställde sig ett teambaserat arbetssätt i patientvården med tonvikt på patientens egna mål och livskvalitet, skriver Martha Twaddle i sin bok "Dignity and Dying".
År 1967 öppnade St. Christopher's Hospice i London, England. Twaddle påpekar att hospicevården där betonade symtomkontroll samt socialt och andligt stöd till den terminalt sjuka patienten och dennes familj. Utifrån denna filosofi, med patientens tröst i centrum, växte området palliativ medicin fram. Detta specialiserade område fokuserar på att lindra – inte bota – patientens symtom, och har sedan dess kommit att prägla vården vid livets slut världen över.
Hospiceutbildningen kan variera kraftigt beroende på vilket område inom hospicevården man väljer att arbeta inom. Ideella medarbetare utbildas för att bistå vårdpersonalen med omvårdnad och information. Själavårdare måste genomgå formell utbildning via Association of Clinical Pastoral Education. Övriga yrkesverksamma, exempelvis sjuksköterskor, läkare och fysioterapeuter, utbildas inom ramen för sina respektive yrkesutbildningar och specialiseras därefter inom palliativ vård.
Hospiceutbildningen lär vårdgivaren hur man tillämpar holistisk smärtlindring. Twaddle påpekar att hospicerörelsen, i linje med Dame Saunders, ser smärta som sammansatt av fysiska, psykologiska, sociala och andliga dimensioner. Hospicearbetaren utbildas därför för att arbeta mot målet om en helhetssyn på vården. Enligt Twaddle ska arbetaren vara en del av ett "team och ett gemensamt förhållningssätt till vården" och är "unik i sin förmåga att bedöma och hantera total smärta".
Utöver den inledande utbildningen och certifieringen krävs att certifieringen bibehålls genom löpande fortbildningskurser. Syftet är att hospicearbetaren ska hålla sig uppdaterad om aktuella etiska dilemman, nya palliativa metoder och rättsliga förändringar. I takt med att livslängden ökar, biotekniken utvecklas och nya lagar stiftas måste hospicearbetare därför ständigt sträva efter att vara väl insatta i samtidens frågor – för att kunna erbjuda patienten och familjen bästa möjliga stöd i livets slutskede.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online