Hospicevård är en vårdfilosofi som strävar efter att ge tröst och stöd till människor i livets slutskede, vanligtvis de som har sex månader eller kortare kvar att leva. Patienten kan antingen vistas på en sjukhusavdelning för hospicevård eller stanna kvar i sitt eget hem. Oavsett vilket val som görs arbetar ett team av vårdpersonal tillsammans för att göra dödsprocessen så fridfull som möjligt. Ett av huvudmålen är effektiv smärtlindring. Dessutom erbjuds familjen sorgestöd både före och efter att den älskade har gått bort.
Trots sina många fördelar finns det nackdelar med hospicevård som patienter och anhöriga noggrant bör överväga innan de bestämmer sig för om det är rätt väg för dem.
Det kan vara mycket svårt för familjer att acceptera att en älskad människa håller på att dö. Patientens sjukdom kan ha blivit okänslig för behandling, hen kan ha tackat nej till vidare behandling, eller så finns det helt enkelt inga behandlingsalternativ kvar. Familjen kan uppfatta det som att läkaren har gett upp hoppet och övergett den sjuke, och det är inte ovanligt att man kräver en second opinion hos annan läkare.
Ilska och frustration är vanliga känslor när familjen inte är redo att släppa taget. Att acceptera att den älskade inte kommer att bli bättre kan kännas som ett svek, även om hospicevårdens syfte just är att ge en värdig och smärtfri avslutning.
Om patienten väljer att tillbringa sina sista dagar hemma innebär hospicevården inte dygnetrunttillsyn. En koordinator, oftast en legitimerad sjuksköterska, besöker patienten regelbundet, och en vårdbiträde kan komma flera gånger i veckan för att hjälpa till med badning eller andra dagliga aktiviteter. En jourhavande sjuksköterska finns dessutom bara ett telefonsamtal bort om familjen behöver akut hjälp.
Ansvaret för den dagliga vården faller dock oftast på en familjemedlem, exempelvis maken eller makan, som kan behöva gå ner på deltid eller säga upp sig helt från jobbet. Familjens inkomst minskar därmed, samtidigt som utmattning och utbrändhet är vanligt förekommande bland anhöriga som vårdar svårt sjuka. Vissa familjer väljer därför att anlita extern vårdpersonal i stället för att låta en enskild person bära hela ansvaret.
Privata försäkringar samt amerikanska Medicare och Medicaid betalar för mediciner och tjänster som gör det möjligt för patienten att få en fridfull avslutning. Därför finns det ofta begränsningar gällande insatser som bedöms kunna förlänga livet. De flesta hospicepatienter har exempelvis inga intravenösa dropp eller sondmatning.
Det kan också vara svårt att få lungröntgen eller blodprover tagna, även om läkaren har ordinerat det, eftersom resultaten inte skulle förändra hur vården i nuläget hanteras. Patienter får dessutom inte delta i kliniska prövningar. Sjukhusvistelser är ovanliga inom hospicevården, men tredjepartsbetalare tillåter i regel tillfällig sjukhusvård för patienter som behöver intensiv symtomhantering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online