Medicare ersätter sjukhus och liknande vårdgivare med ett fast belopp baserat på patientens diagnos. När det gäller läkartjänster, laboratorietjänster och relaterade tjänster betalar Medicare i stället utifrån de faktiska tjänster och material som tillhandahålls, enligt de belopp som anges i gällande avgiftstabell.
Medicares avgiftstabeller fastställer en ersättningsgräns för i princip varje tjänst eller artikel som en patient kan få. Tabellerna bygger på koder ur det nationella kodningssystemet HCPCS (Healthcare Common Procedure Coding System), som beskriver varje artikel eller tjänst och kopplar den till en specifik ersättningsnivå. Läkare använder dessa koder på sina ansökningsformulär för att få ersättning från Medicare.
När Medicare beräknar ersättningen för läkartjänster vägs två faktorer in: den arbetsinsats som läkaren eller andra vårdgivare utför samt driftskostnaderna för att genomføre tjänsten, exempelvis lokaler, personal och material.
Utöver avgiftstabellen för läkartjänster fastställer Medicare även ersättningsgränser för ambulanssjukvård, kliniska laboratorieanalyser och medicinsk teknisk utrustning (hjälpmedel) genom separata avgiftstabeller.
För att ta hänsyn till regionala och lokala skillnader i kostnader för lokaler, personal och material tillämpar Medicare särskilda geografiska justeringsfaktorer. Dessa faktorer kan antingen minska eller öka ersättningen beroende på var vårdgivaren är verksam.
Varje år lägger Medicare fram förslag på uppdaterade avgiftstabeller, ber allmänheten lämna synpunkter på förslaget och granskar dessa kommentarer innan en slutlig avgiftstabell publiceras. Utkastet brukar vara tillgängligt under sommaren, medan den slutliga tabellen publiceras före december samma år.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online