Enligt National Coalition on Health Care uppskattades de amerikanska hälso- och sjukvårdsutgifterna till cirka 2,5 biljoner dollar år 2009. Samma år visade Milliman Medical Index att en familj på fyra personer i snitt fick räkna med medicinska kostnader på omkring 16 800 dollar. För många hushåll är belopp av den storleken helt enkelt omöjliga att bära. Det finns dock flera former av statligt stöd och bidrag som kan lindra situationen.
Medicinska kostnader omfattar läkarbesök, sluten och öppen sjukhusvård, apoteksbesök samt andra sjukvårdsrelaterade avgifter. Direkta federala bidrag till enskilda personer för att täcka dessa utgifter finns däremot inte. I stället samarbetar regeringen med delstaterna, vårdbranschen och lokala vårdinrättningar. Det är dessa organisationer som tar emot bidragen och i sin tur erbjuder allmänheten subventionerade eller kostnadsfria tjänster.
Ett exempel är blockbidraget Primary Care Services – Resource Coordination and Development, som den federala regeringen delar ut till delstaterna. Syftet är att samordna resurser på federal, delstats- och lokal nivå för att administrera sjukvårdstjänster i respektive region. Genom bidraget kan delstaterna finansiera vårdinrättningar som möter behoven hos befolkningsgrupper med sämre tillgång till vård. En del av pengarna går till att täcka medicinska kostnader via delstatens försäkringsprogram eller via gratis tjänster hos sjukhus, läkarmottagningar och hälsomyndigheter.
Bidrag kopplade till kolbrytning och aids är ovanliga – inte på grund av vad de används till, utan för att få känner till dem och vet att de går att söka. Kolbrytning är fortfarande en viktig energikälla i USA, och aids är fortsättningsvis ett allvarligt folkhälsoproblem. Kolgruvearbetare med andningsbesvär eller aidsdrabbade som behöver tandvård kan därför i vissa fall få bidragsstöd från myndigheterna. Federala bidrag för denna typ av mer specifika medicinska kostnader är sällsynta, men de finns.
Sjukhus som valt att bygga ut sina anläggningar med federala medel enligt Hill-Burton-programmet är skyldiga att erbjuda gratis eller rabatterad vård till patienter som uppfyller programmets krav. Stödet kan utnyttjas när patienten redan har blivit intagen på sjukhuset. För många innebär programmet att vårdkostnaderna helt försvinner eller åtminstone minskas betydligt.
Statlig finansiering ges även till forsknings- och utbildningssjukhus, exempelvis de som är knutna till universitet med medicinsk inriktning. Keck School of Medicine vid University of Southern California är ett exempel på en sådan bidragsfinansierad verksamhet. Sjukhus som Keck fungerar samtidigt som utbildningsinrättningar, och många patienter som vårdas där får rabatterad eller helt gratis vård – eftersom studenter under utbildning ofta utgör den främsta vårdpersonalen.
Vill du ta reda på vilket stöd du kan ha rätt till är första steget att kontakta din delstats hälsodepartement eller närmaste kommunala hälsomyndighet. De kan informera dig om vilka bidragsfinansierade program som gäller i ditt område och vilka villkor som gäller för ansökan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online