Att kvalificera sig för en karriär inom medicinsk fakturering och kodning är relativt enkelt, men att hitta jobb inom båda områdena är inte alltid lika lätt. Branscherna är ofta tveksamma till att anställa personer utan erfarenhet, även om chansen att få jobb som medicinsk fakturerare är större än som medicinsk kodare. Funderar du istället på att starta eget företag inom något av områdena finns det fler utmaningar att ta hänsyn till – utbildningen är mer omfattande och inlärningskurvan brantare än de flesta föreställer sig.
När man pratar om medicinsk kodning handlar det oftast om diagnoskodning. Kodaren måste läsa varje anteckning i patientjournalen och sedan avgöra vad huvuddiagnosen är, samt vilka bidragande diagnoser som ska registreras. Läkaren anger sin bedömning, men det är den medicinska kodaren som har det officiella avgörandet.
På sjukhus och kliniker hanteras detta vanligtvis av en avdelning för medicinska journaler. I mindre läkargrupper sköts kodningen ofta av läkaren själv, medan större grupper kan anställa en dedikerad kodare. Diagnoskodning tar längre tid att lära sig än fakturering och kräver dessutom en särskild certifiering, exempelvis CPC från AAPC eller CCS från AHIMA.
Kraftiga sanktionsavgifter utdöms för felaktig kodning. Ett exempel är så kallad "uppkodning" (upcoding), som finns på den amerikanska inspektionsmyndigheten Office of Inspector Generals (OIG) lista över bedrägeriformer. Uppkodning innebär att en patientdiagnos kodas på en allvarligare nivå än vad den faktiska diagnosen motiverar.
Diagnoserna påverkar ersättningen för slutenvård, och uppkodning tyder på att patienten fått en högre vårdnivå än nödvändigt. Skillnaden i ersättning till ett sjukhus är till exempel betydande om ett tillstånd kodas som urinvägsinfektion istället för sepsis (blodförgiftning), även om de två kan likna varandra för en kodare. Om andelen sepsisdiagnoser överstiger vad OIG bedömer som normalt inleds en utredning. Upptäcks uppkodning klassas det som bedrägeri, och böterna kan löpa upp i miljontals dollar.
Kodaren måste dessutom kunna koda allt i journalen som kan vara relevant för orsaken till vårdbesöket, samt avgöra vilken diagnos som är primär. Ibland är det solklart, andra gånger inte. Söker exempelvis en person vård för en tåinfektion kan extra kodning krävas om infektionen beror på ett underliggande tillstånd, som diabetes.
Det finns två huvudsakliga former av medicinsk fakturering: läkarfakturering och anläggningsfakturering. Anläggningar kan omfatta sjukhus, kliniker och vårdboenden. Läkarfakturering utmärker sig genom att den nästan uteslutande sker via formuläret HCFA-1500, numera känt som CMS-1500. Anläggningar använder ofta både CMS-1500 och UB-04, beroende på vem som fakturerar, åt vem och för vilken tjänst.
Det finns hundratals skäl till att medicinska fakturor inte betalas ut, och det är faktureringsspecialistens uppgift att ta reda på varför. Vanliga orsaker inkluderar:
Startkostnaderna för båda verksamheterna är relativt låga, men betydligt lägre för medicinsk kodning. En medicinsk kodare kan i princip komma igång med enbart en ICD-kodbok (idag ICD-10-CM), även om kodningsprogramvara snabbare säkerställer att koderna läggs upp korrekt. Medicinsk fakturering kostar något mer: här krävs både faktureringsprogramvara och pappersformulär. Papperet gör att arkivskåp också behövs, eftersom faktureringsunderlag måste sparas i flera år – varje amerikansk delstat har egna regelverk för hur länge.
Både medicinsk fakturering och kodning erbjuder möjligheter till en stabil karriär eller ett eget företag med låga startkostnader. Nyckeln till framgång är gedigen utbildning, relevant certifiering och praktisk erfarenhet – särskilt eftersom branschen ställer höga krav på noggrannhet och följer strikta regler mot felkodning och faktureringsfel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online