Patient Protection and Affordable Care Act (P.L. 111-148), allmänt känd som Affordable Care Act (ACA), utformades för att utöka tillgången till sjukförsäkring i USA. Lagen kräver i huvudsak att amerikanska medborgare och lagligt bosatta utlänningar har någon form av sjukförsäkring. Individer och familjer kan köpa försäkringsskydd via de statligt stödda försäkringsbörserna (Health Benefit Exchanges). Lagen ställer dessutom krav på företag över en viss storlek att erbjuda sjukförsäkring till sina anställda, medan mycket små företag är undantagna från detta skyldighet. Behörigheten för Medicaid utvidgas samtidigt till 133 procent av den federala fattigdomsgränsen.
Lagen kräver att alla arbetsgivare med fler än 50 anställda och minst en heltidsanställd tillhandahåller försäkringsskydd, annars riskerar de en avgift på 2 000 dollar per heltidsanställd – räknat exklusive de första 30 anställda. Arbetsgivare med mer än 50 anställda som sponsrar sjukvårdsplaner men där minst en heltidsanställd kvalificerar sig för individuell skattekredit, eftersom arbetsgivarens plan inte bedöms vara överkomlig, betalar 3 000 dollar per anställd som erhåller premiekredit, alternativt 2 000 dollar per heltidsarbetare – beroende på vilket belopp som är lägst. Denna bestämmelse trädde i kraft den 1 januari 2014. Arbetsgivare med färre än 50 anställda är befriade från kraven.
Stora arbetsgivare med 200 eller fler arbetstagare måste automatiskt inskriva sina anställda i sjukförsäkringsplaner. De anställda har dock alltid möjlighet att tacka nej om de så önskar.
Arbetsgivare som erbjuder sjukförsäkring till sina arbetstagare måste tillhandahålla en så kallad fri valkupong (free choice voucher), motsvarande arbetsgivarens andel av försäkringspremien, till arbetstagare som tjänar mindre än fyra gånger den federala fattigdomsgränsen. Detta gäller under förutsättning att deras kostnadsbörda är högre än 8 procent men lägre än 9,8 procent av inkomsten, och att de väljer att använda försäkringsbörsen för att ansluta sig till en egen försäkringsplan.
Alla amerikanska medborgare och permanent bosatta måste enligt lagen skaffa en kvalificerad sjukförsäkring. Den som saknar försäkringsskydd riskerar ett vite på 695 dollar per år, med ett tak på 2 085 dollar eller 2,5 procent av den personliga inkomsten. Vitet infördes gradvis: 95 dollar eller 1 procent av inkomsten 2014, 325 dollar eller 2 procent 2015, samt 695 dollar eller 2,5 procent från och med 2016. Därefter indexeras vitet mot levnadskostnaderna.
Lagen medger flera undantag: vid svåra ekonomiska förhållanden, religiösa invändningar, tillfälliga avbrott i försäkringsskyddet på högst tre månader, för personer i fängelse samt för personer utan laglig vistelserätt. Undantagna är även personer som skulle behöva betala 8 procent eller mer av sin inkomst för det billigaste tillgängliga alternativet, liksom alla med inkomst under gränsen för skattedeklaration.
Lagen ger vissa mindre arbetsgivare med färre än 25 heltidsekvivalenter och genomsnittliga årslöner under 50 000 dollar en skattekredit på upp till 35 procent av arbetsgivarens bidrag till försäkringspremierna, förutsatt att arbetsgivaren subventionerar minst 50 procent av totalkostnaden. Detta gäller från beskattningsåret 2010. Från och med 2014 ökades krediten till upp till 50 procent. Krediten fasas successivt ut för företag med 10 anställda eller fler samt för arbetsgivare med genomsnittliga årslöner på 25 000 dollar eller mindre. Lägre krediter gäller för skattebefriade organisationer.
Flera detaljer i lagen har senare justerats. Det federala vitet för avsaknad av sjukförsäkring nedsattes till noll dollar från och med 2019, men delstater som Kalifornien, New Jersey och Massachusetts har infört egna krav på försäkringsskydd. Arbetsgivarmandatet och skattekrediterna för småföretag kvarstår dock i grundläggande drag, även om beloppen årligen anpassas efter inflationen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online