Försäkringars ursprungliga syfte var att avsätta medel som kunde hjälpa människor som drabbats av katastrofala händelser och som saknade möjlighet att hjälpa sig själva. Med tiden har försäkringar dock utvecklats till en fond ur vilken man kan få ersättning för specifika händelser, precis som de definieras i försäkringsvillkoren.
Dagens sjukvårdsförsäkringar är utformade för att täcka olika kategorier av vård, exempelvis öppenvård, sluten vård, rehabilitering, hospicevård samt psykiatrisk vård och psykisk hälsa.
Fram till mitten av 1900-talet var sjukförsäkringar en rent privat angelägenhet. Individer köpte sina försäkringar via en agent eller mäklare och betalade en premie som täckte en viss period, oftast ett år. En enda försäkring täckte då personens samtliga medicinska behov.
I slutet av 1900-talet köptes försäkringar istället av företag, individer eller grupper. Utöver försäkringar för veteraner och ursprungsbefolkningen erbjöd den amerikanska staten allmänna försäkringssystem som Medicare och Medicaid.
Många personer köper idag flera olika försäkringar istället för att förlita sig på en enda privat polis med sömlös täckning. Vissa kombinerar både offentlig och privat försäkring.
Ny teknik förändrade både vården och försäkringsbranschen i grunden. Förr tillbringade patienterna en vecka eller mer på sjukhus efter rutinmässiga operationer. Idag opereras patienterna på öppenvårdskliniker och kan åka hem redan efter några timmar – vissa återgår till arbetet samma dag.
Behandlingar som förr betraktades som experimentella och inte täcktes av försäkringen är idag standardiserad vardagsvård.
Samtidigt drev ny teknik och nya läkemedel upp vårdkostnaderna dramatiskt. Införandet av offentliga försäkringssystem ökade även kostnaderna för privata försäkringar, eftersom staten inte täcker hela vårdkostnaden för offentligt försäkrade patienter – i stället subventioneras dessa kostnader indirekt av de privata försäkringarna.
Omkring mitten av 1900-talet, efter att strejker blivit lagliga, lyckades arbetare tvinga arbetsgivarna att göra sjukförsäkring till en arbetsplatsförmån. Sjukvården och sjukförsäkringarna förändrades därmed för alltid.
Precis som arbetarna enade sig för att få ledningen att gå med på deras krav, utnyttjade storföretagen sitt kapital och sin förhandlingsstyrka gentemot försäkringsbolagen. Företagen började själv förhandla om villkor och kostnader för de anställdas sjukförsäkringar.
Sjukförsäkringen var inte längre ett privat och individuellt ärende – sjukvård och sjukförsäkring hade blivit en storindustri.
Den gamla enhetliga sjukförsäkringen har ersatts av 2000-talets många olika modeller, exempelvis HMO (health maintenance organization), MCO (managed care), PPO (preferred provider) och FFS (fee for service).
Dagens sjukförsäkring handlar främst om rutinvård, inte om skydd vid katastrofer. Vårdkostnaderna utgör en delad ekonomisk risk, vars storlek beror på vilken försäkringstyp man har.
Patienternas månadspremier och egenbetalda kostnader kan variera från små belopp hos HMO och MCO, till hundratals dollar hos vissa PPO-försäkringar, upp till tusentals dollar vid FFS och Medicare.
För HMO-, MCO- och PPO-modellerna betalar försäkringsbolagen vårdgivarna enligt förhandlade avtal – antigen per behandling (FFS) eller som en fast schablonsumma per patient (s.k. capitation). Vårdgivare som får betalt per patient måste själva bära eventuella kostnader som överstiger schablonbeloppet.
Har du en kronisk och kostsam sjukdom, eller drabbas av en allvarlig medicinsk händelse, kommer du förr eller senare att upptäcka att din försäkringstäckning inte räcker till. Risken finns att du hamnar i akut behov av vård samtidigt som du saknar giltigt försäkringsskydd – och utan försäkring kan vårdbehandling helt enkelt nekas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online