
Begreppet nationell sjukförsäkring, ibland även kallat allmän eller universell hälsoförsäkring, syftar på ett system där en stats regering tillhandahåller sjukförsäkringsskydd till samtliga medborgare. De flesta europeiska länder har någon form av nationell sjukförsäkring, medan USA saknar ett sådant system. Istället måste de flesta amerikaner teckna sin försäkring hos privata försäkringsbolag. Den amerikanska staten erbjuder dock försäkringsskydd till vissa utvalda grupper.
I ett system med nationell sjukförsäkring får varje person någon form av sjukvårdsförsäkring från staten. Detta kan organiseras på två olika sätt:
1. Statligt utfärdade försäkringar: Regeringen utfärdar själva försäkringarna, och täckningen bestäms enligt offentliga riktlinjer.
2. Subventionerade privatförsäkringar: Staten utfärdar inga egna försäkringar utan subventionerar istället medborgarnas inköp av försäkring från privata bolag. Statens roll begränsas alltså till att hjälpa invånarna att betala för deras försäkringsskydd.
Alternativet till nationell sjukförsäkring är ett system där varje individ ansvarar för att själv teckna en sjukförsäkring hos en vårdgivare eller ett försäkringsbolag. Personen väljer helt fritt vem hen vill köpa försäkringen av, och i många fall erhålls försäkringsskyddet via arbetsgivaren.
Detta system kan ge större valfrihet när det gäller försäkringens omfattning och pris, men det innebär också risker. Sjukvården kan bli oöverkomligt dyr för vissa individer, och skillnaderna i ekonomisk bärkraft kan skapa ojämlikheter i den vård som olika personer faktiskt får.
Trots att USA inte erbjuder sjukförsäkring till hela befolkningen finns statliga program för vissa grupper:
Dessa försäkringar utfärdas direkt av den federala staten och kan användas både hos privata och offentliga vårdinrättningar. Eftersom programmen administreras av myndigheter kan de betraktas som en form av nationell sjukförsäkring, dock begränsad till särskilda målgrupper.
Nationell sjukförsäkring förväxlas ofta med begreppet nationell sjukvård. Även om termerna ibland används omväxlande handlar det om två olika modeller.
Vid nationell sjukförsäkring får enskilda personer en försäkring av staten, men vården ges sedan vid privata vårdinrättningar. Vid nationell sjukvård, som exempelvis tillämpas på Kuba, får medborgarna däremot ingen försäkring alls. Istället tas de emot på sjukhus och kliniker som ägs och drivs av staten – aldrig av privata aktörer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online