Tidigare tog läkare en enkel avgift för sina besök. Idag lever och arbetar vi i en elektronisk era där medicinska koder är så komplexa att de kräver formell utbildning inom medicinsk fakturering. Hur gick det till när en enkel betalning mellan patient och läkare utvecklades till dagens avancerade faktureringssystem?
I början av 1900-talet började läkare i USA organisera sig i American Medical Association och lokala styrelser. En läkare betalades när hen blev tillkallad, och sjukhusen var separata enheter. Läkare förväntades inte längre erbjuda gratis sjukvård på sjukhus, och de första sjukförsäkringarna erbjöds år 1910.
Till skillnad från Europa, där olika nationella sjukvårdssystem byggdes upp under denna period, övervägde aldrig den amerikanska regeringen att försäkra medborgarna mot sjukvårdskostnader. Den som hade en försäkring alls hade fått den via sin arbetsgivare, exempelvis inom branscher som järnvägarna.
År 1913 höll American Association for Labor Legislation en konferens om "socialförsäkring". De progressiva krafterna ville införa allmän sjukförsäkring, men första världskriget och det starka motståndet från läkarkåren skrinlade idén.
Redan 1908 hade den federala regeringen inrättat ett arbetsskadeprogram för sina civila anställda. Wisconsin startade det första framgångsrika delstatssystemet 1911. Social Security Act från 1935 ignorerade dock frågan om sjukförsäkring helt. Både Roosevelt och Truman ville införa statligt finansierad försäkring, men kongressen vägrade gå med på förslagen.
Runt 1940 introducerades de första förbetalda gruppvårdsplanerna, som senare kom att benämnas HMO (health maintenance organizations) under Nixon-eran. På 1950-talet undertecknade president Lyndon Johnson lagarna om Medicare och Medicaid. Ett decennium senare fanns det fler än 700 privata sjukförsäkringsbolag på marknaden.
De tidigaste försäkringsanspråken lämnades in på papper. Faktureringen krävde komplexa formulär, som CMS-1500 från myndigheten Centers for Medicare and Medicaid Services. Processen var långdragen och felbenägen.
På 1970- och 1980-talen rådde en så kallad fee-for-service-modell, där vårdgivaren debiterade för varje enskild tjänst. Försäkringsbolagen förhandlade fram avgifter och betalade endast utifrån dessa. Läkare debiterade ofta mer än de överenskomna priserna, och underskottet fick patienten själv stå för.
I mitten av 1980-talet införde regeringen en fast betalningsmodell tillsammans med komplicerade diagnoskoder. De privata försäkringsbolagen följde snart efter: genom att ta betalt per diagnos i stället för per tjänst kunde de maximera sin vinst.
Bland sina många bestämmelser försökte HIPAA-lagen från 1996 effektivisera faktureringen genom att kräva elektronisk fakturering och moderniserad teknik.
HIPAA:s krav har gett upphov till åtminstone en hel ny bransch – HIPAA-konsulterna – samtidigt som antalet mjukvaruföretag som arbetar med fakturering har ökat kraftigt. Medicinsk fakturering är idag ett eget yrke som kräver minst en tvåårig eftergymnasial examen.
Trots detta drivs vissa delstaters Medicaid-system fortfarande manuellt, vilket delvis motverkar HIPAA:s positiva effekter.
I mitten av 2000-talet lanserade Healthcare Financial Management Association (HFMA) projektet "Patient-Friendly Billing", med målet att hjälpa vårdgivare att förenkla och tydliggöra faktureringen för patienterna.
Sedan 2009 har Obama-administrationen arbetat för att driva igenom omfattande sjukvårdsreformer, precis som många av hans företrädare försökt göra. Endast tiden kan utvisa vilka förändringar som väntar för medicinsk fakturering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online