Att försöka förstå skillnaderna mellan olika former av sjukvårdsförsäkring kan kännas överväldigande. Offentliga försäkringssystem, privata individuella försäkringar och planer med förkortningar som HMO, PPO och POS förvirrar många och skapar frustration. Vissa personer har en försäkring som tillhandahålls via arbetsgivaren, andra betalar för en privat försäkring ur egen ficka – medan många helt saknar något sjukvårdsförsäkringsskydd alls.
HMO (Health Maintenance Organization) är en form av hanterad vård där försäkringsbolaget har en lista över läkare som du måste välja bland för att få din primärvårdsläkare. Vid behov remitterar denna läkare patienten vidare till en specialist som också ingår i HMO-nätverket. HMO:n har även en lista över sjukhus där försäkrade medlemmar kan få behandling, även om vissa planer täcker nödvändiga akutbesök även på sjukhus utanför nätverket. Primärvårdsläkare och specialister har en fast avgift eller egenavgift som bestäms av HMO:n och som patienten betalar vid besökstillfället. Vissa HMO-planer erbjuder dessutom paket för läkemedel, tandvård och synundersökningar till sina medlemmar.
PPO (Preferred Provider Organization) är hälsoförsäkringsplaner som låter medlemmarna välja bland läkare som anslutit sig för att erbjuda medicinsk vård. Denna typ av plan tillåter besök hos vilken läkare eller specialist som helst inom gruppen. Till skillnad från en HMO behöver du inte först träffa din primärvårdsläkare innan du besöker en specialist. Egenavgifterna vid en PPO-plan kan dock vara högre, och dessa planer har ofta en självrisk som måste betalas innan ersättningarna börjar gälla.
POS (Point of Service) hälsoförsäkringsplaner erbjuder ett nätverk av läkare som kan ge både primärvård och specialiserad vård. Patienter är inte begränsade till nätverkets läkare, men egenavgifterna till läkare utanför nätverket blir höga. Om du väljer att använda läkare inom nätverket blir dina egna kostnader låga, och så länge du använder nätverksläkare tillkommer ingen självrisk. Vård utanför nätverket har däremot en hög självrisk.
De årliga avgifterna för individuella försäkringspolicys är högre än för dem som kan teckna skydd genom en HMO, PPO eller POS. Självriskerna är högre och kan bli kostsamma om en skada eller plötslig sjukdom drabbar. Den enskilda personen kan därför teckna ytterligare försäkringar för att kompensera kostnaderna för oväntade skador eller sjukdomar. Försäkringar för långtidsvård, cancerbehandlingar och funktionsnedsättning ger extra förmåner och utbetalningar, och i vissa fall betalas kontanter ut om den försäkrade diagnostiseras med ett livshotande, försvagande eller långvarigt medicinskt tillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online